Göteborgsposten – 21 februari 1868, sida 1

Bref från Stockhom. (Korrespond ens till Göteborgs-Posten.) Stockholm d. 18 Februari. Ni förebrår mig att jag på det nya året blifvit en så trög brefskrifvare; men min underlåtenhet är till en betydlig del ofrivillig. Det var endast sekter Pripp, den bedersmannen, förbehållet att dagligen skrifva sju ark utan att tänka. Sedan våra folkombud högtidligen proklamerat att sparsamhet är dagens lösen, så hafva händelserna!, hvilka vi stackars landsortskorrespondenter vexelvis griljera och ragusera, blifvit så obeskrifligt magra att de alls icke duga till någon slags anrättning. ÄAnmärker ni att hufvudstaden för närvarande hugnas och hedras med besök af närmare trehundra representanter från alla trak ter af riket, så är visserligen det ett faktum; men det torde tillåtas mig erinra, att hvad de nu än åstadkomma, märkvärdiga händelser är det alls icke. Förmodligen hafva de i tysthet öfverenskommit att framdeles slå den öfriga menskligheten med häpnad, och om ett svådant aftal verkligen träffats, så kan jag vitsorda att de hålla det troget; men dermed är dock alldeles icke sagdt, och knappast troligt, att de häpnadväckande händelserna inträffa snart. Sedan riksdagarne blefvo årliga hafva folkombuden bestämdt förlorat en god del at den nimbus, som förr omgaf dem. Ijsjor blickade vi upp så vördnadsfullt på de nya Amphiktyonerna i frack, lång rock och jacka. Vi bugade oss så djupt för dem när de högtid ligt skredo fram, och de nickade så nedlåtande på plebs, hvars öde de hade i sina händer. Men redan i år har vördnaden deklinerat. Man nickar åt dem i förbigående och tänker inom sig: ställningen i år är ju icke en hårsmån bättre än i tjor, och det är be stämdt deras fel. Säger man detta rent ut eller 1 valda ordalag, så höja de på axlarne och svara: det är regeringens pligt att gå i spetsen för reformerna, att taga initiativet, sedan följa vi efter. Det är förunderlig: huru lätt man kan skylla ifrån sig, undan för undan. Tittar man upp i kammaren, så påträffar man en liten förändring der. Upplysningen åstadkoms i fjor medelst de ståtliga gaskronorna; men de ha måst vika för de stora gaslyktorna, som utan tvifvel äro mera ändamålsenliga, men mot hvilka konstkännare, som ständigt ogilla hvad de ej sjelfva åstadkomma, anmärka bristande formskönhet. Att folkom