Göteborgsposten – 21 februari 1868, sida 1

hugg.. Han erinrade nemligen om stadgandet i riksdagsordningen att i mål som personligen rörer ledamot i kammaren må han väl deltaga i diskussionen, men icke beslutet öfvervara, och hemstillde derföre att samtlige ledamöterna, utom hufvudstadens representanter, borde afvisas. Vi hörde icke någon instämma med hr Åstrand, ingen biträdde honom, och talmannen ansåg sig ej kunna göra proposition på hr Åstrands förslag. De ärade folkombuden tänkte antagligen nu: tala är silfver, men tiga är guld — och så voterade man. Åtskilliga ledamöter afhöllo sig från att votera, af grannlagenhetsskäl. Men i dessa fall var grannlagenheten malplacerad, så snart votering måste verkställas. Sannolikt på det att icke Första kammaren skall förebrås någon delaktighet i statsutskottets visade undfallenhet mot dem som vilja åtnjuta reseersättningen på ångbåt eller Jernväg, återremitterades framställningen derom vill statsutskottet, och derigenom nödgas Andra kammaren ännu en gång att Luttala sig och sättas sålunda ånyo på prof. Det skulle fägna oss om Andra kammaren då i handling visade sig mera högsinnad än nu var fallet; icke derföre att några hundra riksdalers be sparing för statskassan är af någon betydenhet, men derföre att det tager sig obeskrifligt ömkligt ut med dessa vackra fraser om sparsamhet, gentemot snikenheten hyllad inom kammaren.