Göteborgsposten – 18 februari 1868, sida 1

101SÄIji.kRA u 0 0TG. 410( — — — —— — precist af samma anledning, som då nyfikna ; damer manipulera andras bref för att utrön i hoem som har skrifvit dem-. Det nyssu imn da extra-srauskningsbestyret är emellertic soskickligt, ty så snart en voteringssedel defi niiärt är kasserad, har ingen rättighet att on den taga kännedom. Sedan den tredje segern sålunda, och på sätt som vi ofvan visat, blifvit vunnen : lyckligtvis utan manspillan eller blodsförlust Så föredrogs en bordlagd motion, hvilken skulle remitteras, men hvarthär, se det var den stor: i frågan. Den hade inlemnats at Johannes An. : dersson, hvilken förut har afgifvit sju motio i ner etter hvarandra, de flesta rätt originella; v säga inlemnat, ty vi betvifla att han är annat än fosterfader för densamma. Motionen sår ut på, att, emedan öfveringeniören vid general-landtmäterikontoret nyligen med döden afgått, så borde tjensten icke tillsättas, hvarigenom en besparing för staten kunde åstadkommas. Nu uppstod diskussion om till hvilI ket utskott motionen skulle remitteras. Emej dan det gällde en penningebesparing, så var i det en gifven sak att hr Hierta ville hafva den till sitt utskott, stats. öfverlemnad, och samma åsigt hyllades af frih. Liljencramia; men så höll hr Lemchen en liten välbehoflig föreläsning för nämnde herrar i riksdagsordningen och visade att den icke kunde grundlagsenligt remitteras iill etatsutskottet, omedan den icke var föranledd af en sådan under riksdagen inträffad händelse eom 55 S R. 0. omtalar. Hr Hierta sporde i anledning häraf, i om icke en persons afgång från en tjenst vore i under riksdagen inträffad händelse, hvarpå hr Staaff genmälde, att ingen kunde bestrida att en inträffad händelse onekligen var eu händelse som hade händt, men påstod dock alt motionen alldeles icke at sådan anledning borde antvardas åt statsutskottet, utan gå till ett tillfälligt. Hr Vougt erinrade huru ofta undor riksdagens lopp inträffade att t. ex. en löjtnant dog eller tog afsked, men trodde likvisst icke, att om någon föll på iden att väcka motion om att löjtnantsplatsen skulle indragas, statsutskottet dermed kunde taga befattning. Motionen blef slut!igen efter anställd votering, och med stor röstöfvervigt, remitterad till ett tillfälligt utskott. Att tvist kunde uppstå om en så enkel sak, låter endast på det sätt förklara sig, att statsutskottets ledamöter förr alltid ansågo sig både ensamt böra och böst kunna behandla alla frågor, som äfven på det aldra afligsnaste håll rörde penningar, ehuru, såsom nu var fallet, frågans afgörande icke hade ripgaste inflytande på den budget, som statsutskottet skulle upprätta. Hr Hierta höll dock starkt på statsutskottets supremati, på traditionen och då gjorde det öga om grundlagen hade fått en liten knuff. Grefve Hamilton har låtit förmå sig att ungera såsom ordtörande i det särskilda utskottet, som skall behandla hr Björcks motion och derigenom är utskottets första bekymmer indanröjdt. Men dermed är dock tramtiden indå långt ifrån ljus, Se här blott en stöteten, som hr Björck sjelf lagt utskottet i väson. Ilan har nemligen — med beräkning tt åstadkomma besparing i utgifterna för adninistrationen och såsom ett medel till förakling i förvaltningssystemet — i första unkten föreslagit vatt domsrätten i de admiistrativa målen skiljes srån förvaltningen och llkommer — domsiolarne. Biträder utskotet nämnde förslag, så nödgas det äfven föreå huru domstolarne skola organiseras för att i ett betryggande sätt kunna utöfva domitten i de administrativa målen, men en såin organisation medför ovilkorligen högst bedligt ökade utgilter, således raka motsatsen I hvad br Björck tänkt sig. Fördristar sig —A ——