Göteborgsposten – 17 februari 1868, sida 1

Två år äro en lång tid för att minnas försäljniagen af en rock. — Det var icke så längesedan den blef såld. Mr Evans sålde den för dex veckor sedan, men det var två år sedan den hade blitvit sydd. Det kändes ett skarpt stygn i mrs Brookes hjerta, och en skymning spred sig för hennes gamla ögon men hon var en duktig qvinna och kammarpigan enfåldig. — Lyckades det då icke mr Evans alt beskrilva den person som hade köpt rocken? — Det tror han icke; men mr Downing säger att Evans straxt skulle kunna känna igen honom, om han sick se honom. Den främmande herrn syntes ej vara särdeles belåten med att Evans minne var så svagt; men, mia Gud hvem kan väl också komma ihåg ögon och näsa på hvar och en, som kommer och köper en rock, isynnerhet när man ej vet att han begått ett mord. Visste man det, skulle man nog se nogare på honom, vågar jag säga! — IIar mr Downing den tidning, hvari mordet står beskrifvet? frågade mrs Brookes — Ja, han har nyligen läst den högt i betjentrummet. Och han säger att herrn är vid dåligt lynne och han är säker på att det är den spanande polisens skull. — Bed honom låna mig tidningen Martha, när han läst den. Sannolikt har den främmande gentlemannens besök intet med den saken att göra. Downing finner ting som ingen annan kan se. Martha var en beundrare och anhängare af mr Dow