Göteborgsposten – 17 februari 1868, sida 1

förseelser, hvarje morgon coram publico trakteras med en soppa på den bekanta niosvansiga katten. För att yttra något om de fångna engelsmännen, må nämnas alt dessa, med undantag af hr Flad, flera fruar och arbetare, icke mera äro i kejsar Theodors våld, utan skilda från honom genom talrika rebellskaror, hvilka den förut allsmäktige fursten med sin numera knappt 5,000 starka armå icke är i stånd att genombryta för att undsätta Magdala. Här bevakas fångarne, bland hvilka de förnämsta äro sändebuden Calderon och Rassam, af en kejsaren trogen geneaal, ock blitva ej, såsom det framgår af ett bret af d. 18 sistl. Dec., illa behandlade. be äro vid godt mod och önska det engelsmännen måtte gå till väga så energiskt som möjligt. De ännu obeslutsamma och sinsemellan oeniga rebellhöldingarne skulle derigenom å ena sidan göras modiga och uppmuntras i sitt motstånd mot kejsaren, och å den andra skulle fångarne utan stor möda befrias i Magdala. Theodorus är i en förtviflad belägenhet. Rundt omkring omgilven af fiender, hvilka likväl af vidskeplig fruktan för honom icke våga att öppet angripa honom; oaktadt han nu blott bjuder öfver en handfull folk, släpar han med sig en oerhörd tross, (han envisas t. ex. att föra med sig en ofantlig mörsare) hvilket gör att han ej mera kan använda sin gamla krigskonst, som bestod i ilmarscher, ötverraskningar at fiender o. s. v. Man kan af ofvanstående se att den plan som man tillskrifver Theodorus om att låta mörda fångarne och sedan fly undan till någon otillgänglig nejd, icke gerna kan låta sig genomlöras. Dessutom finnes ej i Abyssinien någon trakt som är fullt otillgänglig, icke ens provinsen Kavura, som för ötrigt dels ligger 150 eng. mil från Magdala och dels kan älven angripas såväl från hafssidan som från Egypten. Det försäkras dessutom att kejsaren ej är riktigt underrättad om engelsmännens tramsteg. Sedan han nemligen börjat låta döda alla som till honom framföra Jobsposter, vågar ingen mera att meddela honom något om expeditionen.