Göteborgsposten – 14 februari 1868, sida 1

I I i I i i om hans döda kropp, fullständiga underrättel ser om hvad som borde göras med densamma Man tror att ytterlig lättrogenhet är er svaghet som blott tillhör den, hvilken saknar upptostran. Låtom oss dock kasta en bliol på resultatet af en bedragares annons som fö ett par år sedan stod att läsa i tidningarne och man skall finna att det ej finnes någor gräns för menniskoslägtets lättrogenhet, utar alseende på stånd och bildning. I annonser lästes, att en äldre ungkarl med stor förmögenhet som ville roa sig med att se, huru lättrogen allmänheten kunde vara, och dessutom önskade göra andra godt, ämnade sända en present af betydligare värde lämpad efter olika vilkor till en hvar, som till honom sände 17 postfrimärken. Dessa postirimärken begärdes blott såsom bevis på förtroende och skulle med omgående återsändas jemte presenten. (Adressen uppgass olika). — Nåväl, på denna annons, som onekligen var väl lämpad etter engelsmännens passion för det extravaganta, kommo icke mindre än närmare 400 svar, alla med de begärda 17 frimärkena och de flesta, såsom man kunde förutse, af fruntimmer. En prestman ansåg att den present han borde ha tör sitt förtroende var en 5:pundsnot, hvilken han skulle anse såsom den för sig mest passande. En sru betraktade en vacker svart sidenklädning såsom för sig den mest lämpliga presenten. En annan fru, som brukade besöka baler och var en verklig adept i att dansa polka och mazurka, öfverlät åt den äldre herrn att med ledning af denna uppgift sjelf välja en passande gåfva. En irländsk prestfru omtalade att hon bade nio barn samt öfverlemnade valet af presenten åt annonsörens engelska ädelmod o. s. v. — Emellertid hade annonsören sjelf, som under tiden fått sina skäl att frukta polisen, flyttat från det ställe der han bott, hvadan han icke erhöll ett enda af dessa bref, som sedermera bletvo öppnade vid S:t Martins le Grand och, så vidt sig göra lät, återsände till sina egare. Atven tidningar kunna ganska ofta icke aflemnas, dels emedan adresserna bli afrifna, dels derför att postmärkena falla af. Icke mindre än 1,200,000 posurimarken föllo sålunda af tidningar i Londons postkontor un der år 1865. Genom att använda starkare lim på srimärkena lyckades man dock under följande år att förminska detta antal till 700, O00. De qvarliggande tidningarne läggas i säckar, och fem fulla sädane samlas i veckan. Dessa tidningar säljas sedermera som makulatur. Med den egentliga postinstitutionen ha under de senare åren en mängd nya verk och inrättningar ställts i förbindelse. Så har postanvisningsinstitutionen vuxit oerhördt och till mycket stor del utträngt bankvexelsystemet. Postverkets sparbank, med utgreningar öfver hela landet, har blifvit en storartad irrättning och växer med hvarje år; regeringens assuransoch ränteförsäkringsanstalt — alla dessa inrättningar, hvilka kunna betraktas som postverkets satelliter, skola växa i samma mån som landets förmögenhet tilltager. De äro nu inlogerade i skilda hus, men skola snart förenas i ett enda, som man ämnar bygga, och hela systemet, under ledning af generalpostmästaren, skall utan tvifvel blifva det mäktigaste, liksom det redan det mest inkomstbringande at engelska statens civila departementer. Inkomsterna af postverkets alla olika inStitutioner ha varit i oupphörligt stigande. Den sista årsberättelsen är för 1865 och visade då en inkomst af 1!(, million pund sterl. Att döma af den årliga stegringen i inkomter, kan detta belopp numera ej vara mycket ider 2 milloner pund, hvilka utan afdrag beI alas till skattkammaren. Det är troligt att I Jn hl2 I H2 vmnle ss artiot gam I