Göteborgsposten – 14 februari 1868, sida 1

— En blå doffelytterrock, sir, är ett plagg, som endast såällan beställes här på orten. Jag tror knappast att Vi sytt någon på de sista två åren, åtminstone icke mer än en. — Mea ni tror or hafva sytt en? — Det syddes en, sir, elter beställning af en person som uppehöll sig på Lion. — Uppehöll sig på Lion? Naturligtvis den gästgifvaregård, hvarest jag läg i natt. IIur längo kan det väl vara sedan dess? — Två år, sir. — bDet stämmer ej ia! utbrast mr Dalrymple i bedragen ton. — Det är två år sedan den blef sydd och den som skulle haft den, uppehöll sig på Lion. Men rocken blef såld för icke tre månader sedan. — Blet den? Till hvem? — Till en främmande, en spenslig ung herre, som händelsevis kom in en dag och behölde en ytterrock. Han fick den blå doffelrocken, minsann fick han så. — lör nu, gode mr Evans, sade mr Dalrymple, i det han lade sin hand på mr Evans, arm och under sina buskiga ögonbryn blickade den gamle mannen i ansigtet, försök att öfva upp ert minne med atscende på denne trämmande. Men mr Evans, minne var alldeles ovandt vid att ötva upp sig och kunde icke drifvas, lockas eller tvingas till någon verksamhet alls. Den främmande hade varit af medellängd och fint och spensligt utseende, det var