Göteborgsposten – 12 februari 1868, sida 1

med den obekante, och churu hennes nyfikenhet blifvit starkt uppdrifven vid upptickande af att mrs Carruthers hade en viss kännedom om Paul Ward eller åtminstone kände hovom till namnet, förblef hon dock sitt beslut trogen och iakttog tystnad för tillfället. Mrs Carruthers son, hade stidso varit ett föremål för Clares stillatigando intresse. Hon hade icke blifvit fullständigt underrättad om de med hennes onkels giftermål förbundna omständigheter och hade endast en ofullständig kunskap om att George Dallas var en person som fallit i onåd hos Poynings högförnäme herre, hvarför den henne medfödda grannlagenheten öfvervann hennes nyfikenhet, så alt hon afhöll sig från att tala om George till hans mor eller mr Carruthers så väl som från att uppmuutra det sqvaller om honom, som stundom fördes i hennes närvaro. I mrs Carruthers toalettrum hängde ett porträtt, om hvilket mrs Brookes berättat att det föreställde hennes frus son som då var en vacker, god, lofvande tio års gammal gosse. Cliro hade fattat intresse för porträttot icke endast för mrs Carruthers skull, utan emedan hon tyckte om ansigtet med de klara, ljusbruna ögonen, det långa, lockiga håret, den förtjusande mörka hudfärgen, det djerfva, frimodiga, glada uttrycket. Ett par gånger hade hon yttrat några smickrande ord om detta porträtt och en gång vågat att fråga mrs Carruthers om det ännu liknade hennes son, men med en suck hade denna svarat, att han hade förändrat sig så mycket, att ingen nu skulle kunna igenkänna honom i porträttet. Det värdiga och ordentliga lifvet inom hus på Poy