Göteborgsposten – 12 februari 1868, sida 1

endast för tillfället vilja föra ordet, enär han, enligt hvad kändt var, helst önskat alt icke i utskottet hafva blifvit invald och föröfrigt hyste ringa förboppningar om att utskottet skulle komma till det resultat som motionären åsyftat. Då gretve Hamilton så bestämdt uttalat sig emot hr Björcks motion, är det klart att han icke heller bör tvingas fungera såsom ordförande i utskottet, dock icke derföre att såsom ett anspråk bör uppställas att ordföranden i utskottet absolut skall gilla det som i motionen föreslås, utan derföre att han (ordföranden) bör intressera sig för frågans utredning. Det är detta intresse som gretve Ilanulton visat sig sakna, och han skulle dertöre vara en olämplig ordförande. Men deremot är rådman Björcks afsägelse, enligt vår uppfattning, oberättigad, och skall utan tvitvel hatva till följd att hela saken förfaller, eller, hvilket är detsamma, reduceras till ett spegelläkteri. Sannt är, att rådman Björcks stora erfarenhet väl behöfves i statsutskottet; men vi äro fuilt förvissade om, att hr Björck numera kan undvaras der, hvaremot han bestämdt är omistlig i det särskilda utskottet, isynnerhet sedan det blet så befolkadt från Andra kammaren som fallet är genom landtmannapartiets åtgörande. Vi tro således alt om hr Björck hyst en stark saderskärlek för sin motion, så skulle han icke handlöst öfverlemnat den åt det nya hittebarnshuset, der det genom hans frånvaro blir vanvårdadt. Han hade bort lemna sin plats i statsutskottet och mottagit ordförandebefattningen i det särskilda utskottet, för att der söka genomföra så mycket af sin motion som omständigheterna medgåfvo. Att deremot lemna ett vigtigt förslag för vind och våg, kan ur ingen synpunkt betraktadt vara rätt och klokt, och skall gifva motståndarne till detsamma ytterligare stöd för deras redan under förliden riksdag uttalade förmodan, att hr Björck icke har fullt allvar med sina reorganisationsideer och sjelf betviflar deras utförbarhet. En utväg hade visserligen stått hr Björck öppen, då han afsade sig ordförandebefattningen i utskottet, den nemligen om han oförbehållsamt förklarat, att så som Andra kammaren (d. v. e. landtmannapartiet) befolkat utskottet, saknade hr Björck det understöd som han skäligen kunnat fordra, och att han derföre undandrog sig allt arbete i detsamma. Visserligen hade det varit ett härdt tal och sannolikt hade han derigenom formligen brutit med landtmannapartiet; men ban hade derigenom kommit på redig fot både med detta parti, och än mera med intelligenspartiet.