Göteborgsposten – 7 februari 1868, sida 1

och i butikerna faller den större sparsamheten i ögonen. Teatrar, operasällskaper och konsertörer göra ytterst däliga affärer och såväl impordrer som sabrikanter känna sig oangenämt berörda af Ukonsumtionens aftaganue. IIundradetals sabrikanter ha ottdera helt och hållet eller också delvis inställt sina arbeten, dagligen hör man omtalas fallissementer af betydande firmor och arbetarne börja klaga öfver brödlöshet. Sedan 1857 års kris har intet år erbjudit så dåliga julaffärer som det förflutna året; i Newyork bortslumpas på auktioner lyxartiklar till hvad pris som helst, då all efterfrågan nästan totalt upphört. Sak samma i alla större städer och om än påtryckningen af de dåliga tiderna i allmänhet icke yttrar sig på landet så hårdt som i städerna, så behöfves dock endast några få månader för att äfven landtmannen skall få känning deraf. Men ännu sämre än i Norden och Vestern är tillståndet i Södern, hvarest den genom kriget åstadkomna ruinen nu först börjar att visa sig i hela sin tröstlösa utsträckning. Hungersnöd och fattigdom herrska öfverallt i de fordna rebellstaterna, och naturligtvis äro den enskilda välgörenheten och regeringens understöd otillräckliga att kunna fylla ens de närmaste behofven. Det visar sig nu ha varit ett stort fel att såväl de låtsade som verkligt behöfvaude hela 2 år understödts af Onkel Sam!; ty denna missförstådda filantropi åstadkom att de besegrade rebellerna endast lefde för dagen och icke egnade en tanke åt det allvarsamma i situationen. Härtill kommer, att de nu uttyda som hämnd och elakhet att de förut beviljade rationerna indragas. Men hutvudsvårigheten för Södern ligger deruti att en omhvälfning i de tordna sociala förhållandena der först måste försiggå. Det gamla plantagesystemet erhöll dödsstöten, då slafveriet afskaffades, äfven om systemet på sina stälien med yttersta möda söker att hålla sig upprätt. Den konkurrens som uppstått i andra länder i följd af revolutionen i bomullskulturen och det prisfall som förorsakats at den stegrade tilllörseln, likasom, å andra sidan, arbetslönernas etigande i Södern och den för bomullsplantören numera oundvikliga nödvandigheten af att sjelf odla sin spanmål i stället för att som sordom, tack vare vinsten på sin bomullsskörd, makligt kunna hemta sitt spanmålstörråd från Norden — alla dessa omständigheter ha gjort det gamla sättet att producera bomull icke lönande och bragt hundrade, ja, tusende till förtviflan. Det öfvergångsstadium som sålunda uppstått är desto obehagligare och mera tryckande som de fremmande kapitalerna alltmera dragas från. Södern och det skall måhända behöfvas ett årtionde innan de skola kunna lockas tilibaka genom en tillsredsställande produktion, åstadkommen at fria arbetare och farmers istället för af plantage-egarne. j Under sådane omständigheter är frågans politiska sida, den s. k. Söderns rekonstruktion, af en jemförelsevis mindre betydelse, huru vigtig den än må vara, betraktad som ett nödvändigt vilkor för möjligheten af en sund nationalhushållning. Olyckan vill också, att vi icke kunna komma ur fläcken med frågan. Presidenten och Kongressen fortsätta sitt gamla spel; idag gör den ene, i morgon den andre spelaren ett lyckligt drag. Johnson hatar af själ och hjerta hela saken och skulle gerna kasta den öfver bord, men han har icke alltid mod att genomdrifva sin vilja och åtnöjer sig med att då och göra ett utfall, för det mesta dock i — tomma luften. Sålunda fullföijde han i början at året sin gamla hotelse och afskedade de honom misshagliga generalerna Pope och Sickles. Men general Meade (seg