Göteborgsposten – 5 februari 1868, sida 1

Myntenheten. Det har länge tadlats och förlöjligats, att de olika folken ha haft olika mynt, hvarigenom samfärdseln dem emellan på det högsta försvårats. Olägenheterna af detta spärrningssystem ha så ofta framträdt, att den allmänna meningen nu ändtligen synes mogen för en förändring, hvilken verkligt och ej blott till formen afhjelper bristerna. Kejsar Napoleon III har knutit sitt namn vid denna reform, och skulle den nu omsider bli genomförd, är det onekligen hans initiativ man har att tacka derför — i alla lsäändelser är reformen numera blott ea tidsfråga, såsom vår finansminister uttryckt sig, och skall förr eller senare bli lag. För att orientera våra läsare i gången af reformens utveckling och dennas nuvarande stadium, meddela vi här efter Berlingsko Tidende följande intressanta öfversigt: Som bekant ha alla de stater, hvilka genom gesandter eller ombud deltogo i myntkonferensen i Paris 1867, förklarat sig till principen eniga med de förslag, som der framlades angående åstadkommandet af en myntenhet för alla länder. Sedan dess har äfven planens praktiska genomförande tagit ett godt steg framåt. Frankrike har redan i fjor våras med Belgien, Schweiz och Italien afslutat en myntkonvention, hvilken från och med 1868 inför den franska myntfoten (hvilken tillika skall vara den universella) i dessa länder. För några få månader sedan har jemvill Österrike meddelat franska regeringen, att det från och med 1870 öfvergår till det i Paris antagna universella myntsystemet. Vidare erfar man at underrättelser, som