Göteborgsposten – 5 februari 1868, sida 1

besparing af c:a 8,000 rdr åstadkommas, och derföre borde ärendet till deputerade äterremitteras. — Vi misstaga oss icke då vi påstå att grefve Hamiltons uttalande mot protokollens tryckning väckte förvåning hos åtskilliga inom kammaren, emedan deri på en gång låg en missaktning mot kammaren och mot allmänheten, oberäknadt det stora steg tillbaka eom förslaget innebär, ty en tid har verkligen funnits, då riksdagsprotokollen icke trycktes utan blott utskrefvos i ett exemplar, och just derföre nu befinnas nära nog oläsliga genom tidens inverkan. Det är också knappast tiänkbart att gretve Hamilton uppriktigt menade hvad han sade. Det är vida troligare att yttrandet var föranledt af en tillfällig lynnesyra, och vi tro icke att grefve Hamilton sjolf vid närmare eftersinnande är benägen att göra sina egna yttranden otillgängliga för allmänheten. Emellertid greps frih. A. C. Raab, som alltid menar så väl, men hvars välmening stundom rör sig inom små kretsar, af grefve Hamiltons sparsamhetsfras, och den förre lemnade den senare i viss mån sitt understöd, hvilket dock ej gjorde tillfyllest. Riksarkivarien Nordström behandlade frågan i stor stil och i ett lika skarpsinnigt som briljant föredrag. Utan att uppträda direkt mot grefve Hamilton, anställde han en måstorlig granskning af de satser som denne framkastat,. och icke blott vederlade, utan i ordets hela bemärkelse krossade dem. Han visade följderna af attriksdagsförhandlingarne undanböllos offentligheten och att all egentlig kontroll från allmänhetens sida öfver riksdagsmännens yttranden upphörde, om dessa icke trycktes. Det var på en gång filosofen och den rättslärde, som nu uppträdde mot grefve Hamilton. Vi ha ofta hört hr Nordström yttra sig, men aldrig med så stor elegans i formen, på samma gång saken med så stort allvar och klarhet skärskådats. Hr Wallenberg gick en annan väg till samma mål som hr Nordström; han gendref grefve Hamilton ex absurdo, och han hemställde om ej så godt vore att upphöra med hela protokollsföringen; det vore en besparing i större stil; men han trodde dock icke att de ärade talarne dermed skulle finna sig särdeles belåtna i längden. Kanslideputerades förslag antogs naturligtvis.