Göteborgsposten – 5 februari 1868, sida 1

Moderna Vagabonder) Roman af Edmund: Fates.Å Ösversättning. Det medlidande uttrycket i hans ansigte, retade Harriet, hon vände sig otåligt och sade näistan uppbragt. — Bry er ej om, hur jag ser ut, mr Dallas; det har intet att betyda. Säg mig hur er resa till Poynings har aflupit. Har er mor hållit sitt lörte och har ni fått penningarne? Jag vill hoppas det, då jag tyvärr måste tillsta att Stewart har stort behof af dem och bestämdt räknat på att få dem. Jag kan ej förstå hur det ir möjligt att ni ej erhållit hans bref. — Jag har haft lycka med mig, sade George. Min mor har hållit sitt löfte. Gud vilsigne henne, och jag skyndade oförtöfvadt hit för att säga Routh att han skall få penningarne. Med dessa ord afbröt han sitt tal och blickade nyfiket på Harriot. Det låg något i hennes sätt som föreföll honom ovanligt. Penningarne lågo henne synbarligen mycket om hjertat och hon var glad att träffa honom men likväl så förunderligt tankfull. Hon såg icke på honom och medan han talade hade hon plötsligt vändt hufvudet, hvarör hennes upplyftade ögonlock och åtskilda läppar hade f ) Forts. fr. N:o 28.