Göteborgsposten – 4 februari 1868, sida 1

— — grefven alldeles olämplig att med motionen taga befattning. Grefve Mörner uttalade sin förvåning deröfver att han i utskottet blifvit insatt, då kam maren tvifvelsutan erinrade sig att han, förra i gången samma förslag förekom, hade ogillat detsamma; att nu tvinga honom mottaga en befattning, som för honom var motbjudande, skulle hos honom alstra en viss ovilja, och: dessutom don hund som skall dritvas till skogs biter icke många djur. Ur Wallenberg och gretve af Ugglas förklarade sig vara af alldeles motsatta äsigter med de begge förstnämnde talarne, hvars stora lämplighet Ä just till den befattning som kammaren nu tilldelat dem var höjd öfver alla tvifvelsmäl, och antydde i förbigående att när inga giltiga skäl för ussägelsen blifvit sörobragtoa, borde. den icke heller för prinoipens skull at kammaren godkännas. Striden kunde ej afgöras utan medelst votering, hvilken utföll så att grefve Hamiltons afsägelse förkastades med 47 röster mot. 42 och grefve Mörners likaledes med 60 mot 29. Denna utgång af voteringen var i hög grad öfverraskande. Det är ganska troligt, att om grefvarne Hamilton och Mörner utan all motivering framfört afsägelsen, så hade den icke underkänts. måste skärskådas från alla sidor, och en genomtingadt gilla detsamma. sådan coutume skulle etableras att riksdagens Kammaren hade då kunnat antaga den på grund af grefve Hamiltons svaga helsa och grefve Mörners embetsgöromål, men att godkänna afsägelsen på de skäl, som af de begge grefvarne anförts, var olämpligt, till och med för framtiden betänkligt. Hr Björcks förslag är så vigtigt och så genomgripande, att det förd kritik är icke möjlig, om förslaget skulle behandlas endast af sådana personer som obeDet är vidare ganska betänkligt om en ledamöter tillåtas undandraga sig befattningar, som icke personligt behagade dem. Derigenom skulle motioners behaudling kunna omöjliggöras. Hvad särskildt grefve Hamilton beträffar, så har han inom riksdagen intagit en sådan position, att den mediör större förpligtelser, och kammaren gör derföre på henom större fordringar än på någon annan. Visserligen blir grefvens ställning inom utskottet mycket ömtålig; men med grefvens allmänt kända fyndighet, lider det intet tvifvel att han lyckligt skall kryssa sig fram mellan Scylla och Charybdis, och skulle han, mot förmodan, törna mot någon undervattensklippa, så kan äfven detta missöde vara lärorikt. Besynnerligt skulle det vara — men omöjligt är det alldeles icke — i fall just den itrågavarande befattuingen i det särskilda utskottet, hvilken hr grefven så motvilligt nödgas åtaga sig, skulle blifva ett hinder för grefvens inträde i en ny minister, i hvilken grefve Erik Sparre redan gjort sig komplett omöjlig. Den omständigheten att grefve Mörners afsägelse förkastades med större röstpluralitet än den hvarmed grefve Hamiltons afsägelse blef ogillad, bör icke så uppfattas, som ansågs är påtagligt att åtskilliga ledamöter som velat ansågs böra komma till samma beslut rörande den förre mera omistlig än den senare. Det godkänna grefve Hamiltons afsägelse förkastade grefve Mörners derföre att kammaren begge. Att valet till ledamöter i det Björckska utskottet åstadkommer stora bekymmer i Andra kammaren synes deraf, att valförrättningen uppskjutits ända till nästa Onsdag. Det är ingen lätt uppgift för landtmannapartiet om det skall bibehålla sin prestige, att inom sig utse passande personer till detta utskott, ty dertill fordras obestridligen intelligent folk,