Göteborgsposten – 4 februari 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Roman af Edmund Pates. Öfversättning. — Att hon sade det sjelf bevisade ingenting, men att amman Brookes äfven sade det bevisar något — bevisar allt. Om han ej vore det — om han behandlade henne illa — skulle han få ångra det. Men han är kär i henne och stolt öfver henne, som han ock bör vara; och Clare, den förtjusande flickan, är hans nice. Ja, i sanning förtjusande! Ah, Capel Carruthers, ni hyser en helsosam fruktan för mig, men föga vet ni att två skyddsenglar bedja tör er! Åsynen af inhägnaden öfver hvilken han klättrat in i snåret, och öfver hvilken hans enda väg tillbaka ledde, tycktes förändra arten af hans tankar, Han tvärstannade, såg sig försigtigt omkring, steg in bland de tätaste träden och drog upp ur bröstfickan det som amman Brookes gifvit honom. Han afslet det yttre omslaget al papper, gömde det i sin ficka och öppnade derefter det lilla maroquinsfodral som legat deri; i detta fodral låg armbandet, som var af matt guld, omkring hvilket slingrade sig prakttulla kransar af forgät-mig-ej i diamanter och turkoser. George Dallas tog upp det och granskade det. t) Forts. fr. N:o 27.