Göteborgsposten – 4 februari 1868, sida 1

uppmät ksamt, vägde det i sin hand, lät stenarna skimra i olika ljusbrylningar och lade det de efter äter in i 10 dralet, hvarvid ett småleende at belatenhet spred sig öl ver hans ansigte. — Det kan man e misstaga sig på, sade han. Tillochmed jag, som är så ovan vid dyh ka lyxartiklar, inser att det mäste vara det rätta. Hon har skickat mig det, sådant hon fått det, i samma fodral med Bond-Sreetjuvelerarens naun på! Ingen dålig present, mr Carruthers, det måste jag erkänna. Ni hav penningar, sir, men det måste medgifvas att ni älven har smak. Det är dock att hoppas att ni ej har så särdeles skarp blick, eller att ni aldrig skall bli frestad att anställa någon noggrann undersökning af de Palais-Royal-juveler som intaga detia smyckes plats i juvelskrinet! Detta skall ställa mig på klara fötter med Routh och ändock lemna mig nå pund öfver att börja ett nytt lit med. Ifall detta går ef. ter beräkning och jag tår behålla min anställning vid IMercury samt litet sysselsättning på andra häll derJemte, och jag kan afstå från det insernaliska kortspelet — det är det värsta af alltsammans — torde jag kanhända ännu få min vän 0. U. att tro det jag sj är en sådan eländig stackare som han nu anser mig vara! Han stack fodralet försi,tigt tillbaka i bröstfickan, klättrade öfver staketet och befann sig ännu en gång på landsvägen styrande sina steg åt Amherst. Det ena luftslottet efter det andra byggde han nu upp och afbröts häri endast af det tillfälliga återvändande till lifvets verklighet som egde rum då han kände efter om armbandet