Göteborgsposten – 3 februari 1868, sida 1

HAIR VIL UGII J 1001CIII-. mannaarvodet skulle nedsättas från 1,200 till 720 rdr; likvisst var hr Falkman från Malmö aldra modigast som vågade öppet uppträda mot hr Iädderstads förslag, eburu sannolikt: : pluralitetes i Andra kammaren ingalunda är benägen att för detta fall tillämpa den så ofta der upprepade frasen: sparsamhet är dagens lösen. Obestridligt är, att om vid arvodets bestämmande hänsyn skall tagas till hvad en representant måj igen kan förlora hemma, så 8 a d — . — för många. Tages åter blott hänsyn till letutgör 10 rdr pr dag ett otillräckligt belopp i nadskostnaden här, så är det lika obestridligt att ganska många riksdagsmän depensera vida i mindre än 10 rdr pr dag, och att ett stort antal återvänder hem med en god sparpennivg. Men hr Ridderstads motion afser icke någon nedsältning i de nuvarande tiksdagsmännens arvode. IIans motion går ut på en föräudring i 23 J Rikadagsordningeu, i hvilken skullo införas Ördr i stället för 10 rår. Om nu, emot all förmodan, konsututionsutskottet skulle töreslå en sådan förändrivg och den vinner riksdagens bifall, så blir förslaget i alla fall icke defioitivt algjordt förr än vid riksdagen 1870, och det är möjligt att de nuvarande representanterna icke vilja beröfva sina efterträdaro en inkomst, som företrädarne tagit tillgodo. Om åter hr Ridderstad verkligen ou hade velat, i likhet med hr Jöns Rundbäck vid förliden riksdag, till förekommande af den allt. rumerande penningebristens afhjelpande åstad komma något, så borde han helt enkelt motionerat att Andra kammarens ledamöter vid denna och nästinstundande riksdag skola åtnöja sig med 720 rdr hvardera. Om ett sådant förslag hade antagits, och med afseende på den bekymmersamma ställningen hade en vägran tegit sig mer än illa ut, så hade staten derpå årligen inbesparat 89,000 rår, onekligen en ganska vacker summa. Långt förr än ni mottager detta bref ha detaljerade underrättelser ingått om gretve Jrik Sparres debut i första kammaren såsom den rasando Roland?. Omdomena utfalla naurligtvis mycket olika beträffande både rollen som gretven öfvertog och sättet hvarpå ban ätergaf den. Men derom äro dock alla ense, att man inom hela riksdagen och äfven utom densamma förgölves söker bans make. Men som intet nytt sker under solen, så kan den ädle grefven icke heller berömma sig af att vara den förste representant som ifrån sin plats angripit tidningspressen. ExcellenBen grefve Mörner, som också var en mycket ondsint man, men excellens älven i sin vrode, knöt en gång handen mot dessa tidvingsskrifvaro, som sutio uppe på riddarhusläktaren, men dot är längesedan och grefve Mör ner var i alla afseenden en gentleman. Man bar ilrågasatt om gretve Sparre vid det of van antydda tilltället var, hvad man i dagligt tal kollar rätt snäll, d. v. s. vid sina siunens fulla bruk, men det var han verkligen, ehuru han obestridligen var topp rasande oci. följaktligen icko egentligen hade reda på hvad ban sade. Vid dylika tillfällen är han otillräknelig, och från sådan synpunkt betraktar troligen både talmannen och kammaren grefva Eriks beteende, ty annars borde väl 52 KR. 0. tillämpas, hvilken stadgar: I gen (ledamot) må tuläla sig personligen förolämpande utiryck; sker det, eger kammaren pröt ruvida den ledamot, som sålunda sig förgått, må al talmannen erhålla tjenlig föreställning och varning. Emellertid har första kammarens åhörareläktare sedan den stora katastro fen inträffade blifvit mera besökt, och alla re sände äro angelägna att få se, men ändå heldre höra den hetsige grefven. På det hela taget var det onekligen harmlige för grefve Erik att han så der besinningslöst rusade a huåstad, ty numera är det rent at omöjligt act han vidare kan hålla sig qvar på landtman napartiets ministarlista. Gretve Henning IIamilton är allt för nogräknal i afseende på decorum och br Key måste vara mycket ange lägen om extra-honete sällskap i den ministor, som han skall bilda när tiden varder fullbordad. Således är det mer än sannolikt att grefve Erik Sparre afslutat sin politiska bana, icke derförs ate han angrep tidningspressen, utan derlöre alt ban gjorde det på ett rätt och takuöst sätt, och de-zjemte har han gjori dig löjlig, hvi! on blifvande justitieminister noga bör akta Si