Göteborgsposten – 1 februari 1868, sida 1

ningssoberns glänsande, men kostbara yttringar, äro numera bortlagda — dylika seberanfall förekomma också vanligen tätast i bör: : jan at Högstdesammes regering — och i våra dagar gör man knappast mera väsen af en kunglig än en undersåtlig namnsdag, tvärtom, det kungliga husets medlemmar undgå samtliga den understundom något tvetydiga äran af att gratuleras i — tidningsannonser. Men för att återkomma till börsassemblåen, så var den treflig nog, säger man, lite folk, men myeko roligt!, bedyra kavaljererna, Oh! charmant, utomordentligt förtjusande!, ljuder det i korus från damerna, och vill ni veta hvarföre, jo, den 28 Januari 1868, var den evigt minnesvärda dagen, då lancier-kadriljen för första gången dansades på Göteborgs Börs. I går afton afslutade hr Fredrik Deland sitt gästspel härstädes å Mindre Teatern. Om de aftnar ban här uppträdt bildat en serie af triumfer för konstnären sjelf, så ha de äfven varit en kedja af oförgätliga stunder för konstvännen. År skola förgå, slägten skola försvinna och nya träda i deras ställe, den dramatiska konsten skall, det vilja vi hoppas, komma att ega nya lyckliga representanter, men bland svenska dramatikens största minnen skall namnet Fredrik Deland städse ega den sanna förtjenstens renaste klang, skall den i lifvet så anspråkslöse, på tiljan så oemotståndligt hänförande mannen, alltid framstå som en värdig representant af den gamla gedigna, moget reflekterande konstnärsskolan. Vid en kollation sistl. Lördag sökte åtskilliga at vårt samhälles medlemmar att genom öfverlemnande till honom af en enkel minnesgåfva, uttrycka de känslor af beundran och aktning, hvilka delas af hvar och som haft det måhända ej snart återkommande, oskattbara nöjet att njuta at den åldrige, men alltid lika ungdomlige konstnärens oöfverträffliga talang. ÅA Mindre Teatern är Offenbachs Storhertiginnan af Gerolstein, f. f. g. att förvänta nästa Thorsdag, med tru Cederberg i titelrollen. De öfriga mera framstående rollerna innehafvas af fru Tirander samt hrr Brohman, Roh io, Olterström, Ullberg, Tuvander. Engström och Blomqvist. På repertoaren finnas för öfrigt Den sköna Galathea operett med musik af Suppå, Rosen i S:t Flour, d:o af Offenbach, ett lustspel i 3 akter En fru som varit i Paris m. fl. stycken. Nya Teatern står fortfarande ödslig och tom, Gredelueska balettsällskapet fortfar att å Kristiania teater rekommendera sig in specie och har senast haft lysande framgång i Capriciosal, under hvilken klingande benämning döljer sig en gammal bekant för vår publik, nemligen Urdur eller Neckens dotter Våra ej alltför unga teaterhabituker påminna sig säkerligen ännu såväl de båda intagande skådespelerskor vid Torsslowska truppen, hvilka dublerade i titelrollen, som den på sin tid med rätta så högt värderade komikern Norrbys karakteristiska återgifvande af olycksfågeln Kakadors roll. Från Stockholm ha vi erfarit den hugnesamma nyheten att vår stad nästa sommar, antagligen ettdera före eller efter ankomsten af de lyriska artisterna, så godt som säkert har att förvänta ännu ett angenämt gästbesök, neml. af medlemmar af kgl. teaterns dramatiska scen. Som medlemmar af den lilla elittruppen nämnas: fruarne Hkvasser och Almlöf, m:llerna Nerman och Lindqvist samt ber K. Almlöf, IIidin. Fredrikson och Elmlund samt möjligen ännu flere. Besannar detta sig, och detta hoppas säkerligen flera än vi, så kan man icke undeflåta att jemföra vår Nya Teater med vår nordiska natur: om vintern är den temligen dyster och otreflig, men på somrarne kryar den upp sig! lI schweizeriet i Skeppsbron N:o 1 har några aftnar uppträdt en såväl utom som inom Sveriges landamären förut mycket berömd mnemotekniker, d:r Rudigier. Do prof han visar på sin minnesgodhet äro till den grad förvånande och öfvergående allt hvad härstädes i den vägen hittills presterats, att vi icke genom några beskrifningar vilja betaga våra läsare nöjet att sjelfva öfvertyga sig om det mirakulösa i d:r Rudigiers uppträdande. Vi vilja endast anföra ett enda exempel. De närvarande uppnämna en efter annan ett tal af 3 siffror, hvilka antocknas å ett papper, som förblir hos antecknaren utan att d:r R. kastar sina ögon derpå. IIan ätnöjer sig med att, gående sram och tillbaka höra talen en enda gång uppräknas, Sedan man sålunda fått en serie at ända till 40 dylika tal, upp nämner konstnären ögonblickligen dessa 120 siffror fram och baklänges, kors och tvärs huru man behagar, utan att stappla. Sak samma om istället för siffrorna sättas ord, huru långa och tillkonstlade som helst. Äfven som escamotenr producerar hr R. ohne Apparaten de törunderligaste saker. Kortligen, han glänser som en ädelsten af klaraste vatten i den något dunkla infattningen af en tarra-chim, af det, lindrigast sagdt, anspråkslösa slag, som vi hoppats varit på väg att utdö äfven i de minsta bland Sveriges städer. Vi tro oss dock veta att den i sitt uu mA — oh O — C — —