Göteborgsposten – 1 februari 1868, sida 1

2w1 440 MAR OMAR 1 22ÖT UC(CLTIi. —————— aritmetiskt problem äfven den. Var god döm sjelf! Kom och se! Söndagen den 2:dra Februari 1868. Teater uti Wernerska Trädgårds-Salongen. Det Mällerska, välbekanta, s. k Guttapercha-Sällskapet är anländt till staden, för att Söndagen den 2 Februari gifva sin första, samt Måndagen den 3, sin andra, och Thorsdugen den 6 samt Söndagen den 9, bestämdt för sista gången, sin 4:de stora konstrepresentation, hvilken består af Akrobatiska, Gymnastiska, Eqvilibristiska, Athlestiska, Beduinska, Indianska och Persiska produktioner, stegstallningar eller hopp, hopp, hopp, Flaskpyramid på glaskarafiner, Trollerikonster a la Bosco m. m. IIvem hade väl kunnat ana att Göteborg varit vaggan för en dylik välbekant hopp, hopp, hopp-samilj Från en af våra större landsortsstäder anlände häromdagen en ung man af iamilj, stadd på resa till utlandet. Vid sfresan från sin fädernestad erhöll han af en äldre vän till hans familj, som (vännen nemligen!) fordom varit bosatt härstädes, ett bref till en person här på platsen, dock utan vidare upplysning, än att han sjelf skulle lemna fram det. Den unge mannen kom ganska riktigt hit, träffade genast en mängd bekanta, ogifta och gifta, infördes i deras familjer och lefde ett gladt lif ända tills dagen tör den ounivisliga afresan stod för dörren. Då han skulle påtaga sig sin resrock, känner han i bröstfickan något hårdt, det var det olycksaliga brefvet! — Korg för tusan, det här brefvet, som jag glömt, huru ska jag nu bära mig åt: — År det något angeläget? sporde en af de vänner som vid afresan omgåfvo honom. — Åh nej just inte, jag sofvade endast bestämdt att lemna fram det! — Tag hit det, jag lofvar parole dhonneur att skicka ett stadsbud bort med det. — Skönt! och vår resande omklappades ännu en gång af vännerna och gaf sig med lätt hjerta på väg till främmande land. Nåväl, hvad händer! Bretvet öfverantvardas ganska riktigt åt ett stadsbud, som traskade åstad med det och påträffar den, till hvilken det var adresseradt. Denne öppnar brefvet och läser följande: Redlige Broder X! Hågkomsten af de oförgatliga stunder dem jag tillbragt i Ditt trefliga hem manar mig, att i Din och Din fars synnerliga vänskap anbefalla öfverlemnaren häraf, en ung, talangfull man, som med det fördelaktiga yttre du sjelf kan se han besitter, förenar de bästa egenskaper både på hjertats och hufvudets vägnar. Han har egnat sig åt en affärsbranche, hvilken ger sin man fullt upp att göra, men som äfven är ganska inbringande och kommer enligt all anledning att gå mycket långt här i lifvet. Han står nu i begrevp att företaga en utrikes resa, gil hanom dessförinnan Du ett minne på vägen af ett äkta, okonstladt och trefligt svenskt hem, sådant det alltid skall fortlefva i minnet bos, Din uppriktige och trofaste vä — d. 14 Dec. 1867. N. N. P. S. Min vördnadsfulla komplimang till Din fru, skall min unge vän säkerligen helst sjelf vilja framföra. Brefemottagaren såg upp. Framför honom stod den unge talangfulle med det fördelaktiga yttret och inret; den durchdrifne affärsmannen, som skulle gå så långt med tiden och sem särskildt skulle hysa böjelse för att få komplimentera hans fru — i skepnaden af ett beskedligt stadsbud, som just i detsamma torkade sig om! näsan med rockärmen, lade hufvudet på sned och antog en uppsyn tillräckligt bedröflig för att hos vederbörande kunna uppväcka tankarne på en 10-öring utöfver taxan; Hr X. som är en humoristisk man, förstod genast sammanhanget, föll i gapskratt och bjöd det förbluffade stadsbudet icke allenast på middag utan ätven på kaffe med tillbehör, och då stadsbudet med guds gåfvor i halsgropen och en ny vetta i västfickan på e. m. slutligen aflägsnade sig, satte vår man sig genast ner och skret följande rader till sin vän: Hjertane broder! Ditt vänliga bref är emottaget och öfverlemnaren deraf behandlad efter bästa förmåga, Han lemnar mig just nu efter intagen middag; som det ville synas bjertans nöjd och belåten. Af skäl, som jag då vi råkas, skall relatera, har jag dock icke vågat presentera honom för min hustru! Sanne vännen Göteborg d. 21 Dec. 1867. X. Hm hm, mumlade br N. N. vid emottagandet af denna, i hans tycke något kyliga epistel, skullo min vän X ha blifvit svartsjuk på gamla dagar: — och så tror han ännu i denna stund. Kanske vi gjort orätt som sqvallrat om rätta förhållandet? Göteborg d. 1 Februari 1868. MT? RE mm AA oo AF RH AF n 2 3