Göteborgsposten – 30 januari 1868, sida 1

nes omedvetna afvikande från konventionella reglor. Milda och välvilliga domare äro dock ej i ötverflöd till finnan des, och en sqvallersyster skulle utan tvitvel fått mycket att prata om, ifall hon fått se miss Carruthers vandrande öfver de fält som ligga mellan Sycamores och Amherst samt inbegripen i en djup och synbarligen mycket intressant konversation med en främmande ung man, som syntes erfara ett utomordentligt nöje i utt tala till henne och lyssna till hvad hon sade, under det Umsar med synbart välbehag hoppade än vid den enes, än vid den andras sida. Det var likväl ej af ödet bestämdt att någon sqvallersyster för närvarande skulle få veta något om denna högst misstänkta omständighet. Obekymradt gifvande vika för ögonblickets ingitvelser gingo sålunda George Dallas och Clare Carruthers vid hvarandras sida, njutande al stundens lycka och knytande en förtrolig bekantskap, som flickan skulle ha kallat vänskap, men som den unge mannen blott alltför säkert tog för alt vara kärlek. Han hade hånat en sådan tanke, hade förnekat kärlekens tillvaro, hade begabbat den med tunga och penna, men nu var den ansigte mot ansigte med honom, tyst utmanande honom att häna och bele den vidare. En svag föreställning om att den sköna flicka som han den dagen såg för andra gången, hade en betydelse tör hans lif, som ingen annan qvinna förut egde, hade trängt sig på honom då han lemnat Sycamores efter deras törsta möte; men nu då han gick vid hennes sida kände han att han inträdt i det förtrollade landet, att han lemnat efter sig gamla saker och att hans förra lils fjettrar sal