LIIUIOMUGSVII UVI JV AF.i åga. Oaktadt de höga tullsatserna råder i merika stor efterfrågan efter Englands bilga fabrikater, och de infödda fabrikanternas nderhaltiga produkter lemnas osålda. Men detta är icke allt. Man måste äten taga i betraktande en otantlig förminsking i värdet på den jord som producerat mull. Före kriget hade vi våra sydstaer, yttrade den senator hvars anmärkningavärda tal har varit ett föremål för diskussion öfverallt inom Förenta Staterna. Nu är dot mig bekant att många af Söderns plantager I e äro värda tjugondedelen så mycket som de förut voro. Landets rikedom här blitvit förI minskad, och huru skall man kanna ersätta förlusten? Icke, såsom vi ha sett, genom aut utvidga lokalhandeln. Åtven ifall amerikanska sabrikanter ville inträda på en öppet a marknad, skulle de ej der kunna hälla sig uppe, ty öfverdritna tullumgälder ha dödat ! den inhemska industrien. Ett erkännande af detta faktum från senator Sprague är värdt mera än ett helt bibliotek af abstrakta argumenter. Hela min erfarenhet, sade han, rhar ej låtit mig finna en enda artikel, som en amerikansk sabrikant numera kan producera och exportera för att täfla på vorldemarknaden med utiändska fabrikanter. Jag måste säga att vi ha genom pålagor utrota intressen som gjort oss till ett rikt folk. Detta är att tala rent ut, och man kan ej undra på att senaten blef förbluffad dervid. Skeppsbyggeriet är, såsom alla senatorer måste ha vetat, alldeles overksamt. Jernhandteringen hotar med att likaledes förintas, och nu framträder en framstående egare af en bomullssabrik, för att förklara det Amerika icke längre har något bomullsintresse värdt att tala om. År ej allt detta tillräckligt för att bevisa, det hela landets kommersiela och finansiela system är i största behof af en förbättring? Senator Sprague kunde med all sin öppenhjertighet icke erkänna att det var skyddstullssystemet som låg på botten at allt detta onda, som ban så bittert beklagade. Han förklarade alla de olyckor som inträffat genom den höga beskattningen, till hvilken kommer utsigten till att statsskulden skall betalas inom kortare tid. Han skulle vilja återkalla bomullsskatten och hindra att skattkammarsekreteraren samlar eller indragor se delstocken. Något verksammare medel än detta var han icke djerf nog att föreslå. Han vägade ej tala om srihandel. Förenta staternas folk har emellertid at en bland dem sjelfva inhemtat hvad de icke skulle trott om det kommit från någon annan källa. Amerika tillsluter sina dörrar mot hela den öfriga verlden, men skadar genom denna politik sig sjelf mera än någon annan nation. Dess folk vill ej köpa Englands varor, emedan de äro bättre och billigare än de soni förfärdigas i dess eget land, och samma skäl hindrar utländska köpmän att söka amerikanska marknader för att göra inkop. Hvad har således skyddstullssystemet uträttat för de arbetande klasserna inom Förenta staterna? Vi tro att några bland skyddssystemeta försvarare skola vara nog hederliga att behandla frågan. Att kongressen sjelf till hälften ångrar sig visar sig derat, att, enligt telegrammer, bomullsskatten blitvit återkallad och att en bill mot sedelmyntets inskränkande utfärdats. Olyckan är otta den ende läromästare till hvilken tolken vilja lyssna, och det kan hända, att man får skäl att lyckönska amerikanarne till att ha lärt visdom af sina olyckor. Skyddstullarne inom Förenta staterna måste dö, och början till dess upplösning synes redan ha inträffat. 2 ——