Göteborgsposten – 28 januari 1868, sida 1

kel, min farbror — sir Thomas är min morbror — Mr Capel Carrutbers på Poynings? — Ja, Mr Dallas hade hört talas om Poynings, men nu måste han taga afsked. Det hade redan on god stund varit alltför mörkt för att se på taflorna, och de båda lga personerna stodo i stora förstugan nära den öppna dörren, hvaritrån de kunde se porten och en hel svärm ak tjenare som drefvo omkring, väntade på att vagnen skulle komma tillbaka. Clare erinrade sig hastigt huru sent det var och mottog sin gästs furväl, i det hon upprepade sina försäkringar att hennes onkel skulle med glädje upplåta parken åt honom för utförandet af de skizzer han ville taga Hon skulle omtala för sir Thomas denna dags tilldragelser; — men det var sannt, hon hade ej nöjet veta under hvad namn hon skulle tala om honom tör onkeln. — Ett mycket obetydligt namn, miss Carruthers. Mitt namn är Paul Ward. Derefter lemnade han henne och då han hunnit ett stycke i den stora bokalläåen mötte han en vagn, i hvilken en gammal fryntlig lady och en gammal lika fryntlig gentleman åkte; båda böjde på hufvudet med ett behagligt smålcende då han lystade på hatten för dem. — Sir Thomas och mylady, naturligtvis, tänkte George; långt angenämare slägtingar än Capel Carruthers, det vågar Jag påsta. Han gick hastigt vägen framåt till staden. Under det han var i Clares sällskap hade han glömt huru hungrig han var, men nu återvände minnet deraf med full