Göteborgsposten – 28 januari 1868, sida 1

at kammaren bifallits — och så utspann sig derom en långtrådig diskussion. Det lumpna låg deri, att man ville likasom skjuta skulden på talmannen för det bifall som kammaren dagen förut lemnat. Men så pass konseqvent var dock pluraliteten, att den biföll motionernas remitterande. Till sparsamhetens befordrande i olika riktningar väckas ett stort antal motioner. Jöns Päbrsson, som i parentes sagdt legat till sig i humanitet sedan sist och möjligen kommer med tiden att utveckla lika stor urbanitet som hr Hierta, har gått rakt på första hufvudtiteln, som han nedprutar med 417,000 rdr, inklusive 11,000 rdr för de kungliga hästarne, hvarigenom foderbristen framdeles torde blifva afbjelpt. Liss Olof Larsson vill draga in anslagen till de kungliga teatrarne, med blicken stadigt fästad på den sköna lelenar, hvilken nu gör på honom lika vidrigt intryck som Don Juan och balettens alltför korta kjolar gjorde 1817 på högvördiga presteständet. Jöns Pährsson vill vidare nedsätta resekostuadsersättningen för Andra kammarens ledamöter, och när den saken förekom så instämde många med honom, och så sade hr Ridderstad att ledamöternas arvode äfven kunde sättas ner; men då förspordes ett allmänt mummel, olikt det som höres då en stor tanke plötsligt framkastas. Emellertid väckte hr Ridderstad ingen motion i ämnet, så att stormen torde lägga sig, så vida icke någon i morgon ölvergår från ord till handling och föreslår att, med hänsyn till den sparsamhet som är dagens lösen, kammarens ledamöter skola afsäga sig !, uf sitt arvode till statsbristens förminskande. Det giltigaste inkastet mot ett dylikt förslag är likvisst, att i Så fall lönar det sig för ingen att vara riksdagsman. I— 1