Göteborgsposten – 28 januari 1868, sida 1

22—2 sy g) — Underrättad, om motpartiets åtgärd, satte ha genast: br Blanches namn på landtmanna partiets lista, och genom denna oneklige tintliga åtgärd slogs — om det tillåtes os att begagna ett så vulgärt uttryck — tv. flugor i en smäll; hr Blanche öfverfördes en handvändning på landtmannapartiet, och har mottog utan tvekan den lista på hvilken han namn var uppfördt. Vid förliden riksdag bemöttes frih. Lil jencrantz med ett sårande misstroende a begge partierna i Andra kammaren, och de centerparti som friherren i förening med hrt Björck, Hierta och Blanche sökte tillvägabringa blef endast en fiktion. Vid den nu pågående var friherrens ställning sådan, att han utar svårighet kunde sluta sig till landtmanna. eller intelligenspartiet. Det oednare partiets komiterade uppförde icke friherrens vamn på sin förslagelista, hvilket åter hr Key genast gjorde sig tillgodo, på samma gång friherren upptogs på spränglistan — hvars tillkomst ingalunda var för frih. Liljeneranta främmande eller likgiltig — och följden deraf blef att han insattes i konstitutionsutskottet med jemnt så många röster som hr Key obetingadt disponerade öfver. Hofpredikanten Lithner, som förliden riks. dag alltid räknades till de liberala, anträffades deremot genast vid början at denna i landtmannapartiet och belönades utan tvekan af hr Key för sin rörlighet i åsigter med en plats i konstitutionsutskottet, en utmärkelse som äfven tillföll hr Siljeström, hvilken, såsom bekant är, redan under loppet af förliden riksdag lika oförmodadt som plötsligt gick öfver till landtmannapartiet, der han intog precist samma ställning som hans medtäflare vid riksdagsmannavalet för Södertörn, frih. Knut Bonde, skulle intagit, om han hade besegrat hr Siljeström. Då nu hrr Blanche, Lithner och Siljeström samt frih. Liljencrantz obestridligen äro framstående representanter — fastän i olika riktningar och med högst olika skaplynne — följaktligen sträfvande till väsentligt olika mål, så vittnar deras af hr Key föranstaltade placering i konstitutionsutskottet både om dennes fyndighet och menniskokännedom. De skola utföra Dunderbergs roll i nämnde utskott och lyckas de ej deri, ja då skall hr Key två sina händer och trösta sig med att han i alla fall förvärfvat fyra röster från det motsatta partiet. Äfven ett annat val belyser situationen. Vid förliden riksdag, innan landtmannapartiet hunnit organisera sig, valdes inom Andra kammaren rådman Björck, frih. Gripenstedt och f. talmannen Nils Larsson till ledamöter i talmanskonferensen. Nu bibehöll hr Key endast hr Björck, men insatte i stället för de begge sistnämnda grefve A. Posse och Carl Ivarsson, hvarigenom den förre ytterligare genom tacksamhetens band fastlänkades vid landtmannapartiet och dess chef. Ett tredje val, med hvilket dock partibildningarne icke haft något att skaffa, men hvarvid en enda person dikterade beslutet, är just af sistnämnde anledning märkligt. Till den obestridligen ganska vigtiga sekreterarebeställningen i lagutskottet hade två kandidater anmält sig: v. häradshöfd. Åbergsson, sedan två år adjungerad ledamot i Svea hofrätt, och länsnotarien i Elfsborgs län v. häradshötd. Freding. Om den förres skicklighet hade utskottet fått tillfredsställande intyg från Svea hofrätt; om den senare kunde endast hans förman inom länet lemna upplysning. i Den förres anställning i hofrätten gällde dock . grefve Sparres ögon platt intet i jemsörelse ned den senares befattning vid landskansliet !: Wenersborg. Med den energi som grefve I: Sparre i så hög grad eger och med den pression A som han alltid förmått använda i lagutskottet, Ii f 3 yckades han äfven nu att sätta sin kandidat genom. Den ädle grefven är i dylika fall wvarken skrupulös eller besvärad af öfverdrifren grannlagenhet. Vid åtskilliga riksdagar s ät han sin gamle betjent Gubben Söderström I: ppbåra en vaktmästarelön i lagutskottet, men t t blick och glämdaa Dan uu:ma ALL.