Göteborgsposten – 28 januari 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Boman af Edmund Tates. Öfvertäuniug. —— Det var den gamla historien, som aldrig blifvit riktigt berättad, som aldrig skall upphöra att berättas. Båda voro unga, och den ena var skön, Ehuru den närvarande tidsåldern gör narr af kärlek vid första anblicken och öfverhufvud blott betraktar kärleken med en fördragsamhet som aldrig stiger till välvilja, får den verkligen likväl någon gång bevittna den. Den unge mannen och den unga flickan — den lättsinnige, utsväfvande och förderfvade unge mannen, den sköna, rena, oskuldsfulla flickan — samtalade denna eftermiddag, tills aftonen började nalkas, om konst, litteratur, musik, resor och de oräkneliga saker, bland hvilka deras fantasi förirrade sig och som egde ett underbart behag för hennes ljusa förstånd och: hennes ensamma, midt i dess öfverflöd och förfining naturliga och oerfarna lif. Allt det bästa och ädlaste i Georges själ framkom på det vänliga budet af en stämma som för honom lät som en ny mustk, hvarom han hittills ej kunnat drömma; den hårda, kalla, elaka verld hvari han lefie och i hvilken han hittills med få mellanrum af bättre ingifvelser, haft sin förnöjelse, försvann för hans ) Forts. fr. N:o 21.