Göteborgsposten – 27 januari 1868, sida 1

C—C— 0—Oq W2A2?set. — 2—444244444 4 —— —— G nn— — slaget till första hufvudartikeln från 1,417,000 rår till 1 million skulle åstadkommas på så sätt, at anslaget till H. M. konungen skulle minskas med 300,000 rdr, det till enkedrottningen med 47,000, det till hertigen af Östergötland med 46,000, det till hertigen at Dalarne med 13,000 och det till kongl. hofstallet med 11,000 rdr. För att dock äfven visa konseqvens i afseende på den andra statsmakten föreslog, såsom olvan nämndt, samme motionär en nedsättning i resekostnadsersättningen till Andra kammarens ledamöter. Statsutskottet har utsot följande kansli: till sekreterare har antagiis sekr. i k. statskontoret M. Nordlindh; sekreterare på riksgåldsasdelningen: kommissarien i riksgäldskontoret 0. Arehn; notarier: v. häradsh. P. Samzelius och kammarskrifvaren L. W. Riben; kanslist och registrator: e. o. kammarskritv. P. M. Nilsson; kanslister: kammarskrisv. P. IIåkansson, revisor R. Hammer, e. o. kanslisten H. A. Kolmodin och löjtn. J. Marks v. Wirtemberg. hankoutskottet har utsett till sin notarie: kanslisten G. W. Janson; till kanslist: e. o. kansl. Th. Ekman, och till e. o. kanslist: o. 0. kansl. B. F. Kolmodin. Lagutshottet har utsett till notarie v. häradsh. J. W. Bergman och till kanslist v. häradsh. Rud. Boseus. Andra kammaren har ytterligare till notarier antagit k. sekreterarne O. II. Risen, W. Tesch och R. Westman samt v. häradsh-. J. 0. Olai. Sammanträdena d. 25 Januari. Etter Posttidningen meddela vi följande redogörelse för kamrarnes sammanträden i Lördag I Första kammaren föredrogs ett bordlagdt protokollsutdrag från Andra Kemmaren, om tillsättande af ett särskilt utskott för behandlande af kommunalfrågor. På hemställan af grefve af Ugglas, beslöts, att det:a protokollsutdrag skulle förekomma främst på söcenragaingslistan till första plenum efter motionstiden elut, då man af motionernas mängd kunde blifva i tillfälle bedömma, huruvida ej dylika frågor skulle kunna dragas under Lagutskottets om pröfvande. Vid remiss af hr Hasselrots motion, om andripg i 23 af Förordningen om kyrkostämma och skolråd, uppträdde hr Hazelius emot denna motion, ehvad densamma assäge upphäfvandet af stadgander om kyrkoherdes sjelfskrifvenhet till ordfö runde i okolräd. Tal:n ansäg nemligen ej klokt att afhända pres erskapet detta målsmanskap; och om det äfven ej alltid handkafts som sig bör, vore det dock orätt säga, det ståndet i allmänhet förverkat detta förtroende. Jast derigenom att detta stadgande bibehölles, vore man berättigad till större anspråk på presterskapets intresse för folkskolan, hvaremot det vore fara värdt, att detta intresse möjligen kunde kallna om en ändring i berörde hänseende kommo till stånd. IIr Hasselrot erkände villigt, att presien i allmänhet voro folkskolans rätte och förste målsman samt att svenska folkskolan stode i stor lörbindelso till presterskapot, hvilket dock icke hin drade, att embetsgöromål samt svag helsa m. fl. om ständigheter ofia lade hinder i vägen för kyrkoherde, att äfven med god vilja egna önskvärd tillsyn åt folkskolan. Sådant hade inträffa: inom talarens hembygd. Då, enligt motionens syfte, presten är sjelfskrilven ledamot i skolrådet och rådet eger tillfälle att välja hvem som helst af ledamöterna till ordförande, kunde talaren ej inse hvad som bindrade skolrådet att till dess ordförande utse en prest, som vore känd för nit för folkskolan. Motionen hänvisades till Lagutsko:tet, med förklarande att, derest ett särskilt utskott för kommunelfrägan komme till stånd, motionen då skulle dragas under detta utskott. Vidare förekom br Iasselrots bordlagda motion om dödsstraffets upphörande. II. exc frih. de Geer tog härvid till oraet under förklarande att han, i egenskap af Konungens rådgilvare, i allmänhet afhållit sig från deliagande i diskussionen om sådana lagsrägor, deruti initiativet vackts af representationen; men då här förelåg en allmän, ständigt återkommande principfråga, ville han nu uttala sin åsigt rörande principen i allmänhet utan att ingå i någon teoretisk granskning af dödsstraffet. Talaren kunde för sin del ej finna de skäl fullt bindande som anförts mot döds. straffet. Det oftast upprepade beviset deremot vore det, att lifvet är en gåfva af Gud s:mt således ej bör af menniskan borttagas. Af samma skål skulle det menskliga samhället äfven vara förhindradt att beröfva en individ friheten. Äfven bordo såsom skäl för dödsstraffets afskaffande inom vårt land anförts att sådant redan skett inom flera främmande länder. j Så till vida öfverensstämde detta med verkliga förhållandet, som dödstraffet uteslutits ur dessa länders civila lagstiftning, men deremot qvarstode i krigsla: Barna; och så länge detta straff qvarstode inom en afdeluing af lagen kunde det väl ej anses helt och hållet borttaget. Tal:n trodde dessutom, att staten borde förvägras den rättighet, som tillerkänts individen eller den, att i nödvärn samt till sjelfförsvar i till och med taga on medmenniskas lif. Hvad vidare beträlfade detta straffas behöflighet hoppades tal:n att den dag snart skulla randas, då detta förfärliga straff kuode varda ur strafflagen utplänadt. Man bade ju edan i nu gällande s:rafflagen kommit målet så nära, att deri ej ens tör de gröfsia brott stadgas absolut dödsstraff, utan endast ealternativt. Uti Danmark och Belgien, hvars strafflagar tillkommit sednara än vår, är dödsstraffet bibehållet för mord. Inom Eugland Frankrika och GÖsferrikk 1 sar I. a —