Göteborgsposten – 27 januari 1868, sida 1

blyghet som högdragenhet. Flickan satt tankfull under den paus hvars slut Dallas fruktade. Efter några sekunder yttrade hon: — Det finnes ett mycket vackert tafvelgalleri på Sycamores och jag är säkor om att det skulle göra min onkel ett stort nöjo att så visa er det. Närhelst någon gentloman från London uppehåller sig i Amherst eller passerar derigenom, berättar Mr Page för honom om tafvelgalleriet och de komma för att sc det, om de ha smak för sådana saker; kanhända det var han som omtalade det för er. — Nej, sade Dallas, jag står ej för denna dags nöje — lycka — i skuld till Mr Page. Ingen ledsagade mig hit, men jag kom händelsevis att gå förbi porten och en mycket artig gammal gentleman som var sysselsatt med något trädgårdsarbete vid grindstugan bjöd mig in. Hans blickar sade mera än hans ord vagade uttrycka om de känslor hvilka under hans tillfälliga besök vaknat hos honom. Men flickan såg ej hans blickar; hon lekte med sir Lancelots mahn och var fördjupad i sina tankar. — Nåväl, sade hon slutligen i det hon satte sig i ordning i sadeln på ett sätt som omisskänneligt visade att hon beredde sig att rida derifrån, om ni vill se tafvelgalleriet och går omkring den här vägen, genom den der träddungen till fronten af huset — hon pekade ut rikfningen med sitt ridspö — skall jag rida tillbaka och på förhand underrätta min onkel om att han kan vänta en gäst som vill bese hans taflor. — Ni är mycket god, sade Dallas allvarligt, och er