Göteborgsposten – 27 januari 1868, sida 1

art som hittills blifvit inom Norrland särdeles sorsummadt. Ytterligare fästes uppmärksamheten derpå, att, för vinnande af lyckosamma resultater, nödvändigt vore att arbetena fortginge under noggranna kontrol; ler, äfvensom att hela lånebeloppen icke utbetalades förrän arbetena voro särdiga samt vid atsyning godkända. Under förutsättning att tillbörligt afseende tästes å ofvan omförmälda förhållanden, tycktes tal. önska all framgång åt motionen, som remitterades till statsutskottet. Vidare bordlades ett Årån Andra kammaren ankommet protokollsutdrag med tillkännagilvande, att kammaren beslutat tillsätta ett utskott af 14 personer, 7 från hvardera kammaren, tör behandlande af koimmunalfrågor. För öfrigt upplästes motioner, hvaribland må nämnas: af hr Fröman 2:e wotiover i fråga om riksdagatrycket samt sättet för justering af kammarens protokoll samt derinom anförda yttranden; af grefve II. Wachtmeister, om den ändring i läroverksstadgan, att lärjunge. som läser latin, må med målsmans tillstånd frikallas från att läsa grekiska; af W. v. Geijer om årdring i stadgandet rörande landstingsskatt utgående af jorubruksfastighet på landet; af hr Hasselrot, om upphörsude af kyrkuherdes sjelfskrifvenhet ait vara ordförande i skolrådet; eamt om dodss:traffets upphörande; af hr W. Croneborg, om ändringar i föreskrifterna rörande skogebushällningen och atängselskyldigheten; af hr IIammarhjelm, om sättet för eammansättandet af deputerade för uppgörandet af markegångstaxor; af hr E. V. Almqvist, om åtgärder för åstadkommande af eu bättre ordnad akogshushållning; af hr Heijkensköld, om ett lån till Smedjebackens valsverk ; af grefve C.G. D. Mörner, om pension åt enkan ester aflidne kammarrättsrådet Printzeusköld. I Andra kammaren tillkännagaf talmannen, alt talmanskonserensen ansett motionstiden enligt grundlagens stadgande böra utgå såsom idag, och gillade kammaren denna talmanskonforensens uppfattning. — Derefter remitterades do i Tisdagens sammanträde väckta motioner. Vid remiss af hr Staaffs förslag om inskränkning i högsta domstoleus arbetskratter uttalade frih. De Geer några anmärkningar mot detsamma, men ville icke neka, att en utredning at frågan om möjligheten och behofvet af en inskränkning i sagda hänseende vore behöflig; och önskade, att motionen måtte föranleda en skrifvelse till K. M:t härom. Hr Staaff forklarade sig med sin motion endast halva haft för afsigt att fästa uppmärksamheten på frågan och vore tillfredsställd, om hans motion kunde föranleda en skrifvelse till K. M:t i ämnet, Derefter väcktes 40 nya motioner, bland hvilka nämnas: af hr Reutercrona, om bränvinsbränniogsskattens höjande från 70 till 90 öre samt om ändring af 24 Ä5: i nu gällande bränvinsutskänkningsförordning; af hr Liss Olof Larsson, om borttagandet af det åt Kgl. teatrarne beviljade anslag; ef hr Jöns Påbrsson, om nedsättning af första hufvudtitelns belopp till 1,000,000 rdr rmt samt om minskning i ersättningen för Andra kammarens ledamoters regekostuader till och från riksdagen; af hr Olof Nilsson, om skjutsningsbesvärets oftagande af staten; af hr Hedlund, om Trettondedagens, Maria Bebådelsedags och Kristi himmelsärdsdags förflyttando till närmaste söndag; af hr Leffler, om aflåtande af en skrifvelse, med anhållan om nedsättande af en komitt, för att afgifva förslag om inrättande af en normalskola i Stockholm, hvarest elementarläroverkslärare kunde genomgå prosar; af he Magnell, om sådana förändringar i kommunallagarne, hvarigenom bland annat bolags rösträtt skulle upphöra; af hr Grafström, om ändring af 14 och 16 88 i fattigvårdsförordningen; af hr Bovin, om dödsstraffets afskatfande; af hr Hierta, om ändring af Konkurslagens stadgande rörande ackords beviljande; af hr Björck, om ombildniug af de centrala embetsverken och förändringar i förvaltningens organisation, för behandling af hvilken fråga borde tillsättas ett särskildt utskott. Liss Olof Larsson yttrade vid afgifvandet af sin ofvannämnda motion om indragning af anslaget till K. teatrarne, att han väl hört till försvar för detsamma anföras, att teatern skulle vara en bildningsanstalt, men man finge ganska egendomliga föreställningar om den bildning som deritrån spordes då man hörde omtalas att sådana slippriga saker som Sköva Helena och Riddar Blåskägg der framstö las. Jöns Pährson inledde sin framställning ned den förklaring atv han hade art asgifva vå motioner, som han visste ej skulle blifva I väl emottagna, men hvilka han likvål fann ig manad att uppgifva. Minskningen i an— VE — -— rr FAR mA -— — 92 e— O—