Göteborgsposten – 27 januari 1868, sida 1

Moderna Vagabonder ) Boman af Edmund Fates. Öfversättning. — — Ack ja, sade hon skrattande. Jag kallar dem för parkens gudföräldrar. De skulle bli en vacker tafla. Jag försökte en gång att sjelf afteckna dem, men ni kan ej föreställa er hvilket fuskverk det blef. — Verkligen! sade Dallas småleende, och hvarför anser ni mig ur stånd att föreställa mig ett misslyckadt försök ? — Emedan ni är konstnär, sade hon med en förtjurande enkelhet och naturligtvis gör allting vil. Denna enkla bekännelse af hennes tillit till konstnårer roade Dallas, för hvilken flickan utgjorde en uppenbarelse af allt skönt, oskuldsfullt och naivt. — Naturligtvis, svarade han allvarligt; ickedestomindre fruktar jag att jag ej kommer att göra rättvisa åt sykomorerna. Nu uppstod en oundviklig paus och han vintade att hon skulle affårda honom och rida bort, men hon gjorde det ej. Det var ej derföre att hon hade något af den bedröfliga brist på lefnadsvana som gör det svårt att sluta ett tillfälligt samtal, ty hon hade fullkomlig takt och sjelfbeherrskning och hennes maner voro lika fria från all slags ?) Forts, fr. N:o 19.