Göteborgsposten – 24 januari 1868, sida 1

MR a 2— ——— —— — —— nämnda komiten åter nödgades i vidsträckt skala hylla konsiderationssystemet, fastän vid ett gemensamt möte högtidligen törklarats att intet afseende skulle fästas på detta, utan blott på skicklighet. I begge komitterna var visserligen det gamla bondeståndet ganska manstarkt, men i intelligenspartiets var den råa kraften öfvervägande och intelligensen öfverflyglades. I landtmannakomitens vallista blef mera stil, mera partifärg naturligtvis, och vill man komma på det rena med detta partis stora sjelfberöm för demokratiska grundsatser — med dessa fläktas nu ofantligt — så skall man blott taga kännedom om partiets kandidater till bevillningsutskottet — åju fullblodiga protektionister med frih. Schultzenheim såsom tambourmajor. 1 de af intelligenspartiets komitt uppgjorda vallistorna visade sig för alla utskotten ett ständigt haltande på begge sidorna, med öfvervägande lutning åt de nio-tiondedelarnes representanter, således utan afseende på intelligensen i första rummet. Sålunda uppfördes d:r Beronius med lika god smak som rådman Björck på otatsutskottslistan; hr Key sattes utan tvekan bredvid hr Kinmansson i bevillningsutskottet. Pehr Östman uppfördes som ledamot i bankoutskottet såsom bankokarl bredvid hr Lindström o. 8. v. Det var klart, att då denna komits följde konsiderationssystemet och således skickade sig taktlöst, och då den andra komiten förfor — från sin ståndpunkt — ojemförligt mera slugt, så skulle ett stort antal missnöjda uppstå, missnöjda på grund af principer, som blifvit ringaktade, och missnöjda på grund af fåfänga, som blifvit otillfredsställd. En snabbtänkt och fyndig man uppgjorde nu i sista stunden en apart vallista, en spränglista. Den närmade sig i mycket landtmannapartiets och den tillfredsställde äfven åtskilliga missnöjda på motsidan, den blef en hugsvalelse för många. När valakten började och under dess fortgång, iakttogs att handskrifna valsedlar äfven aflemnades ömsom med dem som voro litografierade och i öfvertryck. De förra voro konsiderations-, fusionsoch konfusionssedlar. Af de senare vallistorna kunde A. icke begagna sig, emedan hans vän B. helt och hållet blitvit exkluderad, och derföre hade A. skrifvit sina valsedlar sjelf. B. förfor på samma sätt, för att öfva full rättvisa åt sin vän A. C. skref ock sina listor sjelf, emedan på de befintliga hade D., som han ej kunde fördraga, blitvit upptagen, men E. utesluten, och detta ansåg han böra rättas. F. såg med harm, att hans länskamrater otillbörligt blitvit tillbakasatta, och så skrefvo de listor till hvarandras utmärkelse. Alla dessa funno lyckligtvis alltid någon utskottsplatsplats ledig, som företrädesvis passade dem hvardera, och så fingo de åtminstone några röster — jag undrar just hvem som kan ha tänkt på mig? hette det sedan. Åtskilliga representanter aflemnade inga voteringssedlar, emedan de kommo för sent upp, deras kronometrar hade blifvit istadiga, och några representanter, också tillhörande intelligenspartiet, togo till och med landtmannapartiets listor at pur tacksamhet tör välvillig hågkomst och till straff för deras eget partis oförlåtliga glömska. Landtmannapartiet skulle icke kunnat insätta så många af sina anhängare i utskotten, om detta partis motståndare varit eniga. På grund af det antal röster, som åtskilliga af de fullblodigaste landtmännen erhöllo, kan man med bestämdhet uträkna huru stort detta parti, sig sjelf lemnadt, verkligen är. Huru osammanhängande landtmannapartiets motståndare än äro, så fritaga vi dem helt och hållet från den aflägsnaste tanke att hafva tilldelat frih. Koskull till konstitutions-, eller frih. Sehultzenheim och A. J. Sandstedt till bevillningsutskottet någon enda af de resp. 87, 86 och 85 röster, som nämnde representanter er. hållit. Förhållandet torde äfven vara enahanda i afseende på kyrkoh. Lithner, som förliden riksdag icke tillhörde landtmannapartiet, men som nu genom detta vunnit frälsI