Göteborgsposten – 24 januari 1868, sida 1

Moderna Vagabonder) Roman af Edmund Tates Öfvernattning. — Du måste gå nu, sade hon till honom; du kan omöjligt vänta här längre. Vi ha verkligen hittills varit mycket gynnade af lyckan. bå jag skrifver skall jag säga dig om jag kan komma till dig här -— i staden, menar jag — eller om du skall komma till mig. Jag tror att det är bäst om du kommer till mig. Gå nu, min älskade gosse. Hon omsamnade honom hjertligt. — Och du sjelf, min mor? — Jag skall stanna qvar här litet längre. Jag har verkligen något att säga Mr Davis. Han gick. Den svarta sorgen gick med honom, blygsel och samvetsqval uppfyllde hans hjerta. Skulle samvetsqvalen medföra ånger, och skulle ångern framalstra bättringens helsosamma frukt? Det skulle framtiden utvisa. Det närvarande medförde en stickande smärta, som han ängtade efter att undertrycka, att qväfva att på hvad sätt som helst komma ifrån. Han älskade sin mor och hennes sköna allvarliga ansigte stod framför honom under hela väsen; de tårar hennes klara mörka ögon fällt tycktes falla som ett brännande regn på hans hjerta, och hennes sorgoundna stämmas klagande toner uppfyllde hela luften. Forta. f N:o 18.