Göteborgsposten – 23 januari 1868, sida 1

uppbådet skulle tjenstgöra inom ett län, det andra inom en socken. Första uppbådet kunde allenast uppkallas 14 dagar hvarje gång, det andra blott ander 8 dagar. Landstormen skulle stå under landshöfdmgens befäl, tills den uppbådades i krigstjenst, då den trädde under militärbefäl. Den kunde uppkallas såväl i krig som då inhemskt lugn stördes; uppkallad stod den under krigsartiklarne. Befälet skulle föreslås och väljas till en viss grad af de värnepligtiga sjelfva. Tvenne Söndagseftermiddagar om året borde landstormen sammankomma till frivilliga vapenöfningar. Då landstormen uppkallades, skulle den kläda och föda sig sjelf, men af staten, der så erfordrades, erhålla vapen och ammunition. Stadgan för skarpskytteföreningar af d. 8 Mars 1861 skulle ändras i öfverensstämmelse härmed. Detta i så många afseenden förtjenstfulla törslag nagelfors dock starkt, derföre att det rojemnt och orättvist fördelade beväringsbördan. Det var isynnerhet förslaget, att den fjerdedel af den approberade styrkan, som skulle underkastas längre tids öfningar. borde uttagas genom lottning, som vållade förargelse, liksom det att svenska medborgare skulle i fredstid stå under landshöfdings beföl och i krigstid kunna vara utsatta för att få prygel. Vid 1865 års riksdag framlade K. M:t ett på landiföravarskomitäns betänkande grundadt nytt förslag, hvilket gjort den väsentliga ändring i komitåns förslag, att det, efter att ha bibehållit den af komitån för beväringssoldaterna föreslagna öfningstiden, alldeles borttagit den hittills varande öfningen för hela den öfriga beväringsmassan. Olägenheterna häraf, hvilka kunde göra landet i nödens stund så godt som försvarslöst, slogo starkt i ögonen. Förslaget föll, hvarjemte ständerna begärde att K. M:t skulle till en kommande riksdag framlägga ett nytt dylikt förslag. Men riksdagen sammanträdde d. 15 Jan. 1867 — utan att något nytt förslag från regersugen framlades, hvadan representationen sjeli fick taga saken om hand. Den nedsatte ock ett särskilt utskott för frågor rörando försvarsverkets ordnande, ett s. k. försvarsutskott. Detta utskott hann oaktadt riksdagens korthet att inkomma med ett ganska vackert betänkande, hvari töreslogs: Armöen borde bestå af trenne beständsdelar: : a) den aktiva armeen, bildad genom upptagande i fredsstyrkan af olika antal värnepligtiga; b) den aktiva armöens ersättningstrupper; och c) landtstormen, fördelad i tvenne uppbåd, hvaraf, det första skulle utgöra en krigsreserv. Den till 30,000 man anslagna fredsstyrkan skulle allt efter farans storlek kunna höjas till 50, 70 och 90,000 man. Ersättningstrupperna borde utgöra hälften af den aktiva armeens styrka vid hvarje grad af krigsberedskap, eller 25, 35 eller 45,000 man. For att ej splittra den aktiva armen till fästningars eller aflägsna landsdelars besättande, föreslogs, att en del af landstormen skulle fastare organiseras till en krigsreserv med ungefärligen lika stor styrka, som den aktiva armåeen eller omkring 80,000 man. Den öfriga delen aflandstormen beräknas till 2 eller 300,000 man. Armen skulle bestå af stam och beväring. Stammen utgjordes af den ständigt underhållna fredsstyrkan, mer än 30,000 man. Värnepligten skulle vara allmän, börja vid fyllda 20 år, samt under de 6 första åren fullgöras i beväringen, under de 4 derpå söl