Göteborgsposten – 23 januari 1868, sida 1

lägga en allmän plan till landets försvar i dess helhet, hvilken kunde för ständerna framläggas och af dem gillas. I Juli 1861 nedsattes den s. k. landtförsvarskomitn, hvilken efter nära 4 års arbeten afslutades i Maj 1865, hvarpå dess utlåtande utgafs af trycket. Grunderna för dess förslag voro i korthet följande: Komiten antog, att Sverige vid ett blifvande försvarskrig borde kunna uppställa 2 pret af befolkningen, d. v. 8 100,000 man, härvid stödjande sig såväl på det behof at tolk, som nödvändiggjordes genom ryska armsens styrka, som på beloppet af de stridskrafter, landet under dess senaste krig visat sig kunna uppställa, äfvensom på en medelberäkning af hvad andra stater för närvarande åstadkommo. Af dessa 100,000 man skulle likväl blott 70,000 (befäl, spel och icke-stridande oberäknade) vid krigets utbrott uppsättas; återstoden först under detsamma. Bland de 70,000 skulle åter 50,000, såsom den mindre krigsfoten, när som helst och isynnerhet vid en hastig öfverraskning kunna gå i fält; de återstående 20,000 deremot, såsom den större krigstoten, efter någon tids rustningar; emellertid skulle man för utomordentliga fall kunna uppbringa den större krigsfoten till 85,000 man. Härtill kunde man lägga den del af norska armåen, som kunde påräknas i Sverige, äfvensom den af komiten föreslagna landstormen, som kunde beräknas till 200,000 man. Den återstående armeåen borde ökas från 33,000 man till 37,000, dels genom uppsättande af 3,500 indragna eller vakanta nummer vid infanteriet, dels genom dylik uppsättning af 500 nummer vid kavalleriet, dels genom ingeniörtruppens ökande. Beväringsäldern framsköts från syllda 20 till fyllda 22 år. Beväringsskyldigheten utsträcktes från 5 till 10 år, hvaraf 6 i den egentliga boväringen eller Frigaförslärkningen och 4 i krigsreserven. Bland de 20,000 ynglingar, som årligen approberades, skulle en femtedel så friköpa sig från fredsöfningarne och bland de återstående 5,000 man eller en sjerdedel af den approberade styrkan uttagas till beväringssoldater sålunda, att först de, som frivilligt önskade ingå, anmälde sig, och sedermera de öfriga utlottades bland dem, som hade en längd af minst 5 fot 42, wm. Beväringssoldaterna skulle första året genomgå en ickrytskola på 62 dygn och sedermera öfvas 15 dygn under hvartdera af 3:ne år. Hela den öfriga icke friköpta beväringsstyrkan skulle såsom hittills öfvas under 30 dygn, fördelade på tvenne år. Beväringssoldaternas rekrytskola skulle börjas vid samma tid som stamsoldaternas samt vara såväl under deras 42 dygn långa möte, som under regementsmötets (repetitionskursens) 20 dygn. Den öfriga beväringens öfningar skulle vara. afslutade före regementsmötet. Beväringssoldaternas andra, tredje och sjerde klasser borde bevista regementsmötets 15 senare dygn, hvarunder de indelades på stamkompanierna och ölvades tillsammans med dem; under dessa öfningar borde regementet vara fördeladt på fältfot. Skyldigheten att deltaga i landstormen (ortförsvaret) skulle vidtaga tvenne år tidigare än beväringsåldern samt fortgå till fyllda 50 år. Landstormen skulle således utgöras dels af ynglingar mellan 20 och 22 år, dels af de i beväringsåldern befintliga, men ej approberade, dels af beväringsskyldiga, som ej blifvit uppbådade, och slutligen af allt vapenfört manskap mellan 32 och 50 år. Den de