Göteborgsposten – 23 januari 1868, sida 1

engtsson, 1 Kedbergsiid; a hvIiIKA samtliga stalle — — ——— 36,000 som uppnå beväringsåldern) samt hela beväringen betydligt öfver 100,000 man. Armöåens ordinarie kostnader äro för detta ir beräknade till 9 2 mill. rdr, hvartill kommer åtskilliga at indelningsverkets i budgeten ej synliga kostnader med c:a 3 mill. Indelta armeen kostar i sin helhet 7 mill. rdr. Landtförsvarets extraordinarie utgifter skulle för detta år uppgå till 2,700,000 rdr. Sjöförsvarets ordinarie utgifter beräknas till 3,950,000 rdr, de extraordinarie till 650,000, hvartill kommer kostnaden för båtsmanshållet, eller 1 million. Frågan om armåens organisation har i Sverige hufvudsakligen hvälft sig kring lösningen af följande problemer: Huru stor del at beväringen bör vid amöens mobilisering införlifvas med stammen? På hvad sätt skall denna del af beväringen införlifvas? Huru stor öfning bör beväringen erhålla för att kunna införlifvas? Hvarifrån taga befäl till den ökade styrka, armåen erhåller genom beväringens införlifvande? LC. Efter att länge endast ätnjutit 12 dagars årlig öfning, fick beväringen slutligen 1857 densamma förlängd från 12 till 30 dagar, fördelade på tvenne år. Men först under det andra mötets trenne sista dagar inställdes i stammens leder en styrka beväring, som förhöll sig som 45 pret till 55 pret stamtrupper; de öfriga samöfvades aldrig med stammen. Och så är det ännu. Beväringens öfningar fingo naturligtvis härigenom en skef riktning, som måste afhjelpas. Redan den komit, som år 1858 nedsattes, för att utarbeta förslag till beväringsskyldighetens fullgörande, erhöll en instruktion, enligt hvilken den skulle föreslå lämpligaste sättet att af hvar och en af årets tvenne beväringsklasser till öfning uttaga endast ett bestämdt antal, omedan regeringen varit betänkt på att af hvarje klass årligen blott upptaga 10,000 man för armen och flottan tillsammans, hvarjemte komitön skulle föreslå något medel, hvarigenom ur beväringens leder den bristande tillgång på underbeläl, hvilken nu såväl under fredsölningarne som vid krigsutbrott anses vara för handen, skulle kunna fyllas. Komitn föreslog, att armeen blott skulle utgöra tillsammans 50,000 man med 22,000 man ersättningstrupper, och bland första klassens 20,000 man beväring skulle blott de 10,000 längsta uttagas, för att såsom förstärkningsmanskap ersättas i armåens leder; återstoden skulle utgöra ett slags reseremanskap. Den bristande tillgången på underbefäl föreslog komitön skulle sålunda fyllas: Genom att blott exercera haltva beväringsstyrkan trodde man sig årligen bespara 300,000 rdr, att användas till elitinrättningen. Enl. densamma skulle neml. de ynglingar, som första året exercerade 15 dygn, erhålla vissa penningetörmåner samt kunna befordras till turirer (lägsta underofficersgraden). Man påräknade, att 1,205 dylika eliter skulle årligen anmäla sig. Förslaget framlades för riksdagen med den ändring, att halfva den approberade beväringsstyrkan skulle få friköpa sig från fredsexercisen, istället för att den borde uttagas efter längden. Det aatogs och bragtes till verkställighet, men har ej kunnat egentligen praktiskt tillämpas, ty endast 400 eliter ha under 7 år anmält sig och massan af beväringen fortfar att sjelf exercera. Skarpskytterörelsen vaknade och öppnade allmänhetens ögon för nödvändigheten af ett bättre ordnadt försvar, än det hittillsvarande. Och man tvang regeringen att fram