Göteborgsposten – 22 januari 1868, sida 1

belopp som sistförsamlade riksdag beräknade. Minskningen i tullintraderna antyder en minskad konsumtion af främmande varor, hvilken representerar en högst betydlig kapitalbesparing, och den nedgående bränvinsskatten visar att produktionen af den svenska nektarn fått vika för spanmålens och potatisens förbrukping. Det är dock sannolikt, att minskningen i bränvinsskatten under förlidet år rikligen kommer att godtgöras genom en högst hetydlig tull å det bränvin som nästa vår och sommar blir infördt. Riksgäldskontorets kassabrist, om hvars belopp man haft så olika uppgifter, synes icke heller vara oroande. Det hade naturligtvis varit vida bättre om en sådan kassabrist icke förefunnits; men när man undersöker huru den är beskaffad och huru den tillkommit, så är den icke i och för sig sjelf oroande. Riksgäldskontoret har för jernvägsanläggningarne utbetalt i rundt tal 12,751,000 rdr utöfver hvad kontoret för dessa utbetalningars fullgörande fått sig anvisadt. Men kontorets kassabrist är dock icke så stor; den utgör vid innevarande års slut nära tio millioner rdr, uppkommen derigenom att tulloch bränvinsmedlen minskats med tillhopa 2,285,000 rår, att 1,873,000 rdr utbetalts i missväxthjelp och att två millioner rdr utbetalta till nordvestra stambanan, hvilka skolat, men icke blifvit upplånta, ehuru kontoret ålagts utbetala medel (hvilket skett) mot godtgörelse at allmänna bevillningen, 2,600,000 rdr, som först nästa år inflyter. Man finner således alt denna kassabrist egentligen tillkommit genom förskoiter, som riksgäldskontoret verkställt, och att då dessa varit nödvändiga, fastän medel dertill icke anvisats af riksdagen, så är det klart, att nu måste göras, hvad förut bordt vidtagas, nemligen upplåna fyllnadssumman, hvilken finansministern dock anser för i år kan inskränkas till en upplåning at omkring 8 mill. rdr, såvida ett års bankovinst erhålles med 2 mill. Särdeles välkommet var konungens meddelande att förslag skall ingifvas om inrättande af ett nytt statsdepartement för jordbruket, näringarne och allmänna arbeten. I hvad mån denna framställning påskyndats genom frih. v. Schultzenheims ofta upprepade anspråk derpå vid förliden riksdag, kan raturligtvis icke bestämmas; men det skall blifva intressant att framdeles erfara, huruvida icke förslaget nu möter hinder al sparsamhetsskäl. Om vi icke allt för mycket misstaga oss, har såväl trontalet, som statsverkspropositionen åstadkommit ett ganska godt intryck på pluraliteten inom Andra kammaren, och det är icke osannolikt att detta skall inverka på valen till ledamöter i de ständiga utskotten. Underhandlingarne för dessa val pågå nu med den alura största ifver, och åtrån efter vanställning är temligen synbar. För några dagar sedan lästes i Dagens Nyheter en artikel, hållen i särdeles bitter ton mot landtmannapartiet. Men under tiden omtalades att detta parti vuxit i styrka och antogs skola dominera utskottsvalen; då förändrades plötsligt tonarten i nämnde tidning, och ett formligt knäfall gjordes för landtmannapartiet, icke till fördel dock för motpariiet i sin helhet utan för det gamla borgareståndets ledamöter, bland hvilka finnes många hvilka äro fullt ut lika böjda för sparsamhet som landtmannapartiet, och genom öfaing besitta större förmåga att göra sparsamhetsåsigterna gällande — åsigter hvilka hos den jordegande allmogen äro fullt berättigade genom de tunga skattebördorna. Denna admonition är utan tvitvel alldeles obehöflig, så att förödmjakelsen ganska väl kunnat inbesparas; men den antyder emellertid huru stor oron och åträn — ET ATI BETR SARS MIT ? — —