Göteborgsposten – 18 januari 1868, sida 2

FY MM OMM fÅFUAUAL PDdUUTHESRHAIL Fälucrun SKyudadade ut, föregängna af en vaktmästare, hvilken tog den välklädde ynglingen per aures; så tillkallades några patrullerande konstaplar, och så var tjufven gripen, tack vare madam Åhlströms egen åtgärd och goda råd från de spanandes kontor. Tjufven, hvars namn är Bernhard Andersson, f. d. bokbindarelärling och straffad för förfalskning, blef inställd inför inspektören. Han bekände att han begått inbrottet i hustru Åhlströms bod och att detta skett kl. half 10 på aftonen. Sedan han kapat till sig allt hvad han kunnat, lade han sig att sofva i boden och var der till kl. half 6 på morgonen, då han åter aflägsnade sig. Emellertid frapperades inspektören af den tilltalades Äsnygga gångkläder och frågade honom hvarifrån han erhållit dessa. Dem fick jag då jag stal i bazaren d. 9 Dec., svarade den tilltalade. Och på sådant sätt blef äfven den som föröfvat stölden hos handl. Söderholm underbarligen upptäckt. Det befanns att tjufven ej, ifrån strumporna upp till hatten, egde en enda tråd på sig som han icke stulit. Han hade på senare tider bott på ett par ställen och der uppgifvit, att han hade månadstjenst hos en mäklare och aw han egde alla de saker som han gång efter annan fört med sig hem. En hans ogifta syster hade åt bonom sytt skjortor af den väf, hvilken omnämnts såsom stulen från handl Söderholm och hvilken han för systern sagt sig ha köpt. Målet remitterades till rådhusrätten och dentilltalade införpassades till cellfängelset. Handl. Helgesson i Majorna blef d. 9 d:s bestulen på en half tunna sill på det sätt att bottnen blifvit uttagen ur en fullpackad tunna som stod ute å gården. Afven denna gång hade gerningsmannen blifvit upptäckt genom egaren till det stulua. Historien saknar för ölrigt allt intresse, hvarsore det må vara nog att säga det gerningsmannen hette Gustaf Sam. Backman, att hans föräldrar ej voro okunniga om stölden, att de alla tre med helsan förtärt 20 sillar af de stulna och att 49 ännu voro qvar. Backman iuforpassades till cellsangelset. Målet remitterades till rådhusrätten. D. 10 d:s utsläpptes från cellfängelset, efter undergången bestraffning för andra resan stöld, en yngre mansperson vid namn Frans Leonard Carlsson. Han hade under sin fängelsetid genom arbete förtjent sig litet penningar och för dessa tog han sig följande dag ett rus. Som emellertid Carlsson är en beräknande skälm, insåg han tillochmed under ruset, att han i detta tillstånd riskerade att väcka polisens uppmärksamhet på sin person. Han gick derföre upp i huset n:o 12 vid Torggatan, trädde in i ett kök tillhörigt biljardegaren Andersson och erhöll der mat. Hans gamla lust för stöld vaknade då han åter gick ut från köket; han begaf sig uppför trappan till vinden, och med en spik bröt han upp låset till vindsdorren. Inkommen dit fann han likväl att der icke fanns annat än ved, men på en annan närgränsande vind tyckte han sig finna att ett bättre rof var att göra. Han bröt derföre upp ett par bräder i skiljevaggen emellan den vind der han befann sig ocn den som han ämnade närmare undersöka. Efter att ha kommit in genom den öppning han sålunda banat, föll bars blick bl.a. på tvenne västar och ett par byxor, hvilka han genast tog på sig. Han lade sig derefter på golfvet emellan ett par dragkistor. Litet senare hörde han ett par personer uppkomma på vinden, hvarifrån de likväl inom kort aflägsnade sig. För att ej bli röjd gömde sig Carlsson bakom nägra på väggen hängande kläder, dervid han för att ännu bättre dölja sig hängde en rock öfver hufvudet. De båda personer som sålunda störde Carlsson i den fristad han valt och der ban, tack vare västarne och byxorna, befann sig väl samt hade det varmt och förtraffligt, voro drängen Sven Andersson, hos värdshusidkaren Andersson, och båtkarlen A. Berndtsson. Denne förre hade då han hemtade ved på vinden observerat att låset will vindsdorren var frånbrutet. Detta meddelade han Berndtsson, hvilken gick upp på vinden, och dervid såg att tvenne bräder voro brutna ur väggen till nästa vind, men icke kunde märka Carlsson der han stod gömd. Det dröjde likväl icke länge innan ett par i huset boende qvinnor äfven uppträdde på skådeplatsen. Att bedraga en qvinnas skarpa Öga står icke till, och deras blick upptäckte genast Carlsson der ban stod. Vid det förfärliga skri som de naturligtvis upphasde vid åsynen af denna skepelse, som dock till nio tiondedelar beslojades af gamla byxor, rockar o. 8. v., skyndade Berndtsson åter upp på vinden, Han bade likväl icke förr stuckit näsan inom vindsdörren, förrän Carlsson störtade emot honom, fattade henom vid strupen och utropade: Du skall icke lefva längre.s Förmodligen var detta ämnadt som ett skrämskott, men Berndtsson, hvilken ej bade skäl utt betrakta detta uppträdande på annat sätt än som en demonstration hvilken för honom kunde blifva lifsfarlig, gaf med en medhafd brädbit den unge banditen ett ganska allvarsamt slag. Detta i förening med ett par andra tillskyndande karlars starka armar, och slutligen ett par poliskonstaplars uppträdande på skådeplatsen förmådde Carlsson att gifva med sig. Vid polisförhöret om saken förklarade C., som nu åter fått erfara cellfängelsets lugnande inflytande, att han ingalunda skulle begått det inbrott för hv. Iket han nu stod anklagad, om han icke begått den dumheten att supa sig full. Mot Berntsson hade han dock fortfarande ett horn i sidan för det kraftiga slag med brädstumpen, hvarmed C:s angrepp blef afvärjdt. Ce förklarade vidare, att han ej med säkerhet kunde minnas om han insomnat å vinden sedan han begått tillgreppet. Det ser dock nästan ut af hang berättelse som om han skulle ha sotvit en stund mellan de båda dragkistorna och sedermera, då han väcktes af qvinnornrs skri, i yrvakenheten och måhända äfven bakruset ha angripit Berntsson. Målet remitterades till rådhusrätten, och Carlsson återfördes till cellfängelset. , Från Stockholm. Ater ett underslef al en tjensteman. Telegrafen bragte i går underrättelsen om kamreraren vid Långholmens straffoch arbetsfängelse G. Edmans försvinnande, sedan en af honom begången försnillning kommit i dagen. Gårdagens Stockholmspost lemnar detaljernde beskrifningar Öfver härmed i