Göteborgsposten – 18 januari 1868, sida 2

Rattegangsoch polissaker. PFoliskammaren. En undersokning har i dagarne varit föromäl sor den nya doetektive inspektörens uppmärksamhet i ett mål som är af rätt egendomlig beskaffenhet. Den gällde icke mindre än trenno olika stölder begångna med den yttersta djerfhet af en och samma person, hvilken troligen för alltid skulle blifvit okänd om icke hans egen dumhet föranledt upptäckten. Det anmäldes d. 9 sistl. Dec. af handl. Otto Söderholm, som i boden n:o 49 i bazaren tillhandahåller den manliga allmänheten med allt hvad till en väl ordnad karlgarderob hörer, att inbrott blifvit begånget i samma bazarbod, på det sätt att en hänglåg utbrutits. Tjufven eller tjufvarne hade derpå tillgripit tvenne par byxor af korderoj, tvenne västar, en öfverrock af doffel, en kavaj, 32 alnar hvit bomullsväf, en grå hatt, ett par stöflar, 1 hvit sidenhalsank, en kastorhatt, en resväska, en kappsäck, en hvit halsduk m. m. Man fick ej reda på tjufven af dessa effekter, och mindre är derpå att undra, ty man hade fullt upp att göra med inbrottet på Hisingen o. s. v. Emellertid anmäldes d. 21 Dec. att en hemmansegare Elias Svensson fråv Uklums socken blifvit i sitt qvarter bestulen på en doffelrock. Men att rockar bortstjälas i bondqvarteren är någonting som ligger så i naturens ordning, att man blott för kommande fall antecknade sig rockens färg och beskaffenhet till minnes, och detta var verkligen i detta afseende det enda man kunde göra. Kom så d 1 Januari. Allmänheten trodde sig kunna andas lättare — men den som icke andades lätt, det var hustru J. G. Ahlström då hon d. 14 d:s på morgonen infann sig i sin bod — n:o 14 i bazarboden — och fann att denna blifvit alldeles utplundrad på allt det näpna kram, hvarmed en arbetande flicka på söndagarne brukar pryda sig och som i denna samma bazarbod fanns att tillgå. Från strumpor med tillhörande band, ända upp till halsband fanns det knappt någon mera lätthandterlig toi)ettartikel som icke af tjufven blifvit tagen som god pris. Det skulle fylla en half spalt om man ville uppräkna allt detta. Dessutom hade tillgripits en portmonnä, med inneliggande 20 rår, och 7 rdr i löst, af hvilket en del legat i en bordslåda och en annan del i en pappask. Tjulven syntes ha beredt sig inträde i boden genom falsk nyckel. — Ref. hade så när afglömt att säga det vid samma tillfälle tvenne sparbanksböcker, utfärdade af Göteborgs och Bohusläns sparbank, den ena med insatta 25 rdr och den andra med insatta 10 rdr, jemvål blifvit tillgripna. . Hustru Äblströms första och naturligaste tanke var, att hon skulle anmäla saken hos spanande polisen. Man lärer der gifvit henne det välbetänkta rådet, att hon på hemvägen skulle böra sig om i Göteborgs och Bohusläns sparbank. Detta råd var så mycket naturligare som de af allmänheten, hvilka blifva bestulna, väl också böra göra något, Egentligen borde hon kanske också blifvit skickad ut på torgen för att se efter om ej någon misstänkt bersonnage derstädes gick omkring och sålde något af hennes tillhörigheter. Ett så vist råd kunde cmellertid natnrligtvis icke blifva utan frukt. Hustru Ahlström gick med tungt hjerta till ofvanbemälde sparbank, der hon frågade efter sina böcker, af hvilka den ena var utställd på henne sjelf, den andra på ett annat fruntimmer. Hvad hon fick veta af de damer, som på denna bank äro tjenstemän, var ej egnadt att uppmuntra henne. En hyggligt klädd yngling hade nyss förut inkommit å sparbanken och presenterat de båda böckerna samt begärt utfå de penningar som på dem blifvit insatta. Han fick först de 25 rdr som voro insatte på den ena boken och syntes dermed vilja aflägsna sig, men kassören anmärkte att han skulle ytterligare ha 10 rdr på den andra boken. Han fick äfven dessa och gick, efter att ha qvitterat summorna, sin väg. Ett par ögonblick derefter inträdde hustru Ahlström och fick nu veta att bon enligt all sannolikhet gått förlustig äfven dessa penningar. Men i detsamma inträdde ytterligare ett fruntimmer i lokalen och denna, som hörde hvarom frågan var, om: nämnde att hon i förstugan observerat en yngling