Göteborgsposten – 17 januari 1868, sida 3

Frän Utlandet. Det finnes få företeelser här i lifvet, hvilka stämma sinnet så högt, som då någon af jordens mäktige ej blott tager till godo tidens lärdomar, utan äfven erkänner, att han förut ej aktat tillräckligt uppå dem, men nu är fast besluten att följa dem. Det är märkliga berättelser, som i detta fall ingå den ena dagen efter den andra från Österrike, hvilket genomandas i närvarande stund af en frihetsvind, som bådar mycket godt för framtiden och redan tyckes föryngra denna sjuka man n:o 2, vid hvars åtel de preussiska och ryska korparne ännu helt nyss bjödo hvarandra på kalas. Ett litet, men betecknande drag i detta hänseende är följande berältelse, hvilken allmänt antages vara faktisk: Kejsar Frans Joset lät häromdagen kalla till sig kronprinsen vudolts lärare i historia, för att göra sig underrättad om den höge lärjungens framsteg. Under samtalet om den historiska undervisningen sade derpå kejsaren: ÅJag önskar, hr professor, att ni vid min sons undervisning ger företrädet åt de historiska verk, hvilka uppfatta historien i frisinnad anda och äro egnade att i denna anda gagneligt inverka på min sons utveckling. Läsaren torde lägga särskilt märke till, att dessa ord uttalats af en Ilabsburgarnes ättling, hvilken sjelf betecknats som reaktionär och bigott, tills sammanstötande olyckor gjorde honom till en annan menniska-, till liberal, såsom hvilken han nu äfven vill uppfostra sin son. Det gamla Österrike kan ännu få helsa och sundhet i sin kropp — nämnda korpar till stor förargelse. Ar denna tanke ljus, äro deremot de underrättelser mörka sch dystra, som ingå från alla trakter af verlden och skildra arbetsbrist; hungersnöd och elände. Vi känna väl våra egna sår. I Rysslands nordliga provinser och i Ost-Preussen råder hungersnöd af den gräsligaste art. I Gumbinnen har hungerstyphus utbrutit. I Memel samlas de olyckliga hungrande utanför bagarebodarne och kontoren samt ropa på penningar eller bröd. I Finland och guvernementet Perm bokstafligen dö de olyckliga af hunger i hundradetal; siberiska pesten har till stor del förstört deras boskap och hästar. Man har vid slutet af förra året ej kunnat beså fälten, så att man icke ens i dessa trakter kan hoppas, att nästa skörd