Göteborgsposten – 17 januari 1868, sida 1

tjenstflickans ankomst. Routh var lika Så länge uppe i natt som jag, och jag vet att hon alltid sitter uppe efter honom. Han hade rätt; de hade ännu icke kommit in i förmaket och han fick god til att der promenera fram och tillbaka och tänka på sin mors bref, innan Ilarriet visade i Då hon, som det förekom Dallas sag bekymrad ut, skyndade han hastigare än vanligt emot henne och berättade henne med glädjens hastiga tonfall, att posten bragt honom goda underrättelser och att hans mor skulle lata honom få penningarne. . — Men jag vet ej hur hon burit sig åt med att anskaffa dem, Mrs Routh, sade han. l — Har hon då icke skrifvit det till er? frågade Harriet, medan hon med en viss nyfikenhet betraktade brefvet som Dallas tagit upp ur fickan och stod och vred och vände på mellan sina fingrar under det han talade med henne Vid hennes fråga gömde han åter brefvet i sin ficka och satte sig. — Nej, svarade han i missnöjd ton, det har hon icke, men hon har ej lätt åstadkommit dem, det vet jag; icke utan en mycket smärtsam sjelfuppoffring. Men se der är Routh. — Ha, Dallas, min gosse! sade Routh etter att hafva tillkastat sin hustru en slyktig frågande blick, och nästan innan han väl kommit in i rummet. Ni är tidigt ute ; för ni någon nyhet med er? — Ja, en mycket god nyhet, svarade Dallas och upprepade derpå hvad han redan sagt till Harriet. Routh a