Göteborgsposten – 17 januari 1868, sida 1

draga fram hr E. keys triumfvagn, men ingalunda blott för äran att vara draghästar. be skola sordra, att om han vill göra sig till deras Moses, så skall han ock införa dem i Kanaans land på kortare tid äv fyratio år. I samma stund han gör sig till partiets synlige chef, och det måste han nu, så finnes för honom ingen annan utväg, om han skall bibehålla makten, än att underkasta sig försakelser, som stå på gränsen af förödmjukelse. Han måste i första hand bära ansvaret för alla de nederlag som drabba partiet, men villigt dela lagrarne med detsamma. Han måste städse dela ljuft och ledt med partiet, hvars anseende dock är tvifvelaktigt. Mon för en man i hr Keys ställning, med så förfinade lefnadsvanor, skall det kännas ytterst pinsamt att nödgas afsäga sig dessa, för utt inom sitt parti icke blifva noterad såsom aristokrat, att ofta nödgas missakta den verkliga bildningen och att åsidosätta civilisationens kraf för att hylla det primitiva naturtillståndet. Men hvarföre måste han då underkasta sig en så kombinerad tortyr? Jo, emedan ingen i den ställning, som hr Key intagit, kan komma till makt på lindrigare vilkor. Hans tvillingbror, E. K. i Dagl. Allehanda, har derom erinrat med en berömvärd öppenhjertighet. Ilan säger nemligen: den enskilda ärelystnaden förstår lika bra här som annorstädes att ansluta sig till opinionen för dagen, och den enskilda egennyttan att afväga sitt för och emot med samma fina vigter, som någonsin utlandets stora politiska personligheter. Tvillingbrodren är, som man finner, en bitter satiriker, men han tecknar efter naturen. Anmärkningsvärdt är, att hr E. K. ansett nödigt förändra landtmannapartiets firma till det nationelt-radikalt-liberala partiet. Inser då verkligen BE. K. att den förra firmans kredit är rubbad? Skola affirerna gå bättre under den nya? IIoppas man i dånna få kommandit-intressenter, som icke velat ingå i den gamla firman? Skola preferensaktier utfärdas? Och af hvad skrot och korn skall utdelningen bestå? — Alla dessa frågor torde, mer och mindre fullständigt, blifva besvarade under riksdagens lopp. Det är klart att ett parti, som vill komma till makt, skall bemöda sig alt försvaga sina motståndare. IIr E. K. iakttager denna regel. Derföre anydes att de Cammal-liborala lida at älderdomssvaghet. Isall med gammal-liberala menas hrr Björck, IIieria, Berger, Lemchen, Murn, Dahm, Stråle och Blanche, så taga vi för alldeles gikvet. att de skulle få nåd inför hr E. K. och till och med anses såsom ungdomliga, ifall de inträdde i landtmannapartiet, dock utan anspråk på avancement utom delsamma. Med hr Hierta särskildt bör dock det nationelt radikalt liberila partiet nu finna sig synnerligt belåtet, ur, om vi icke allt för mycket misstaga oss, hr Hierta på allra sista tiden blifvit så radikal, att han är fullt beredd ställa sig högst och främst på den barrikad, som Dagens Nyheber uppkastat, och på hvars för vinden sv.jande sana de betydelsefulla orden äro skrifna: den största sparsamhet bör iakttagas, hvilka ord dock icke hindra hr Hierta att hos Stockholms stadsfullmäktige liflige förorda en kyndsam framställning om vissa jernvägar, om böra anläggas till nytta för den kommun, tvärs representant han är. Det kosmopolitiskt-ministerielt-liberala artiet är ytterst illa anskrifvet hos landtmanaparriet. Anhängarne af det förra äro fri andlare och det är redan nog i brottmålsväg. len så fördrista de sig att äfven vara lib. n ua på gamla viset och dertill att understödja uinistören, som står sirman Key C:o I våg en. Nämnde firma erinrar om hr Berglund i R mior i Lindesberg. Denna stad och ett par idra städer representerades vid flera riksdapi ar af en gammal hedersman, rådman BergI de nd. Men hans son tränglade efter ryktbärI a tt och kryddboden blef honom då för trång. mm mom LL Y gång sade han när gubben låg vid riksst gen: -Gubben är nu för gammal. Ilärnäst I m ser Jag sjelt. Och så gjorde han; men or i alla afscenden en klen representant. I na — ————— RR oa .1 5 517 DNDD