Göteborgsposten – 17 januari 1868, sida 1

Firman Key C:0 har alls intet emot att så fort som möjligt resa sjelfupp i konseljen. Tåtöljerna deruppe på slottet äro så tilldragande, de plymacherade hattarne pryda sin man älven om han förr ansett jakobinermössan tilltalande. Ej underligt då om dessa kosmopolitiskt-ministerielt-liberala, som föredraga en minister hvilken utgöres at min med allmänt anseende för heder och sjelfständighet, framför en minister som anser -den enskilda ärelystnaden förslå lika bra och afväger den enskilda egennyttan för och emot med samma fina vigter — ej underligt, säga vi, om dessa liberala äro illa anskritna hos landtmannapartiet. På hvilken är det som hr KE. K. i främsta rummet lägger an? För hvilka är det som han egentligen producerar sin framtidsIrik? Hos hvilka är det som han söker sitt stö Naturligtvis hos riksdagens mest intelligenta och erfarna ledamöter, svarar man oss. Misstag! Det är hos det gamla bon deståndet. vi bestrida visst icke att riksdagsmännen, tillhörande denna kategori, äro ganska välmenande, fosterländskt sinnade och äfven intresserade för allt godt och nyttigt, men vi betvifla på det bestämdaste att de, äsven med hr Keys kraftiga biträde, kunna, som E. K. antyder, fullgöra det ansvarsfulla kallet såsom ledare af vår utveckling. Vi tro icke att de dertill ega nöjaktig bildning, rviljekraften och moraliskt förtroende. Det är emellertid genom sådana uttalanden, som hr E. k. nu fullständigt afslöjat sina egoistiska sträfvanden och förderivat eller åtminstone försvagat sin ställning. Det är visserligen möjligt att han, uppburen af dem inför hvilka han förödmjukat sig, kan för någon kort tid vinna inflytande och göra sig till ledare af vår utveckling. Men — för att återigen citera E. K. i Dagl. Allehanda — det är ej nog med att vinna en antalets seger, icke ens en förmågans seger, det måste äfven vinnas en moraliskseger. Det torde snart visa sig huru många sograr af sistnämnde slag som hr Key och hans parti tillkämpar sig. Då hans tvillingbror i Dagl. Allnhanda anlitat sin stora syndighet på konstruerandet af partinamn. mot hvilka dock kan anmärkas att de äro ölver bebofvet inkrånglade och troligen derföre icke skola slå an och slå rot, så torde det tillåtas oss att till KB. K. hemställa, om man icke kunde utbyta det tunga namnet landtmannapartiet och det ändå tyn5re namnet nationelt-radikalt liberala partietnot det vida kortare och mera expressiva samnet parti la Rey, som, i fall det acceperas, äfven medjör den stora fördelen, att deamnet på partistifraren förvaras åt efterverllen.