Göteborgsposten – 17 januari 1868, sida 1

Lä ro D Bengtsson, i Redbergslid; a hvilka samtliga ställ REL Arenan a. 2———— — — icke obenägna att taga det nya kabinettet på entreprenad. Ett töreträde hade dock landtmannapartiet framför sina motståndare i andra kammaren — de voro eniga och tystlätna, och skulle således verkligen kunnat spela en större roll än fallet blef, om de med sig hade kunnat förena några representanter med solidare anseende irom eller utom riksdagen. Ganska få representanter villo öppet medgifva att de tillhörde landtmannapartiet ; orsaken dertill var ingalunda blygsamhet, utan en viss tvekan i afseende på opinionens dom öfver partiets verksamhet. Detta parti är en skapelse af hr Emil Key; han var de facto chefen ; men modest, som det höfves en nykomling, och försigtig som det anstår den hvilken åtrår att sjelf bereda sig en fast position på ett områdo hvilket ej närmare undersökts, utsåg han en äldre representant, med ett mera kändt namn, visserligen med ramponeradt anseende, men med brinnande åtrå efter utmärkelse, med lösliga grundsatser och såleles lättstyrd — och denna gjorde hr Key till partiets chefdocka. Den senare insåg dock snart nog huru ytterligt förödmjukande hans befattning var, och han skulle vid första lägliga tillfälle hafva öfvergifvit hela sällskapetF om blott en bättre och mera remarkabel ställning erbjudits honom. IIan blef dock ständigt väl bevakad, och lik flugan, blef han småningom allt mera invecklad i spindelnätet, ur hvilket han lössläptes först vid riksdagens slut, för att samla krafter till den nu stundande striden. De missöden som drabbade landtmannapartiet stärkte icke hr E. Keys egen position inom partiet. Det var dock icke hans fel att partiet på långt när icke blef så inflytelserikt, som beräknadt var. Det hade ju många erfarnare medlemmar än han, och då dessa förlöpte sig, då de gåtvo sitt anseende till spillo — såsom fallet var t. ex. med rektor Siljeström, hvilken, då han skulle väljas till riksdagsman, förklarade sig hylla frihandelssystemet, men vorden riksdagsman glömde hvad han lofvat, eller då hr De Mars ville åtala f. d. sinansministern vid Stockholms rådhusrätt — så lyste hr Keys eget kalkljus så mycket klarare. Han lemnade riksdagen sedan han der förvärlvat sig vett namn, visserligen icke såsom en utmärkt, men i alla fall såsom en bemärkt representant, och det är redan ganska mycket efter fyra månaders offentlig verksamhet. Men så närmade sig tiden för 1868 års riksdag. Nu möter intet hinder för honom att sjelf fatta spiran inom landtmannapartiet. Han eger till sitt förfogande den ordfyndige E. K. som förliden höst i Dagl. Alleh. regalerade allmänheten — eller rättare sagdt landtmannapartiet — med en serie artiklar under rubriken kiksdagsbetraktelser, och denne E. K., är det fullkomligaste eko af hr Emil Key, begge så intimt förenade som de siamesiska tvillingarne. I dessa riksdagsbetraktelser, hvilka dock erinra om Tegners ord: det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, meddelas icke blott hr Emil Keys eget program, utan äfven operationsplanen för landtmannapartiet vid instundande riksdag; och dertöre äro dessa betraktelser egentligen al intresse. Sannt är, att nämnde betraktelser iro i flera fall dunkla och sväfvande; men br E. K:s förebild, oraklet i Delphi, talade ju allid i gåtor, och det är försigtigt att nu göra sammaledes. Det är derföre som de mystiska partibenämningarne konstruerats: Kosmopoliiskt-ministerielt-liberala och nationelt-radiclt-liberala — ordställningar, hvilka för de lesta af hr Emil Keys klienter utan tvifvel pr; kola förefalla ytterst djupsinniga och svårutliga, men tillika nästan omöjliga att något å när korrekt uttala. — — —— —2 Hr E. K. låter visserligen Axel Oxena, tjerna yttra till sin son: om du visste huru g. tet förstånd det erfordras att styra här i a erlden; men hr E. Key skall nog erfahe 1, att icke så litet förstånd fordras för att I Ej yra landtmannapartiet. Det består nemligen f da ett astyssinnadt, misstroget och afundsjukt re ägte, som visserligen skall biträda med att I bl EEE STENTEN ANNINA YEAR LAU — bringa ett annat hela dess bitterhet