Göteborgsposten – 15 januari 1868, sida 1

Jemva! fOsnummer försäljas a4 5 Ore. — RIdni ——— ö— — —-—— — dor åkte mannen upprätt i en kärra 3 mil. Han hade visst litet hufvudvärk men bibehöll allt oaktadt sin sans och utskrefs efter 14 dagar, fullkomligt kry fast med förstörd hörsel på högra örat, från Allm. och Sahlgranska sjukhuset. Tal. anmörkte vidare att ehuru nära 100 proc. af dem som fallit på golf, å gator o. 8. v. erhållit betydande skador och blott 80 proc. at dem som skadats af maskiner utsatts för svåra åkommor, så hafva dock de förra endast blifvit lidande af frakturer som kunna botas, hvaremot det är omöjligt att nöjaktigt ersätta en stympad lem eller ens ett förloradt finger. Det är bland skadorna af maskiner som de hiskligaste at alla påträffas. Så infördes sistl. sommar å Allm. och Sahlgrenska sjukhuset en karl, som af en maskin krossats från foten ända upp öfver bäckenet och abdomen. Han hade dock aflidit under transporten. Tal. afslutade sitt föredrag med följande vaekra och sanna ord: sLåtom oss några ögonblick dröja vid tanken på möjligheten af att förekomma eller till antalet inskränka anledningarne till yttre skador. Detta ligger väl egentligen utom området för läkarens verksamhet; men det må dock vara hans rättighet att påpeka saken. Vi inse mer än väl, att de allra flesta olyckshändelser ega rum till följe af de skadade personernas egen väräslöshet. Men skulle man ej genom iakttagande af vissa försigtighetsmått kunna hindra denna vårdslöshet ifrån att så ofta blifva olycksbringande? Månne man ej skulle kunna undvika flera anledningar till svårare yttre skador, om någon mera uppmärksamhet och tillsyn egnades åt arbetare, som äro sysselsatta vid offentliga arbeten, och hvilka nu, Å okunniga som de äro om statikens allra enklaste grundlagar, ofta äro utsatta för farorna i kranar och vindspel, af fallande tyngder och genom vårdslösa sprängskott? Månne ej herrar målare och plåtslaga:e, genom att, oftare än som kanske sker, förmana sina arbetare till försigtighet, skulle kunna afvärja mången olycka från dessa arbetare, som nu, vid målning och taktäckning å våra byggnader, ofta utsätta sig för faran att genom fall från hus och andra höjder skada sig till lif och lemmar? Skulle vi icke genom att vintertiden vara mera noggranna vid sandningen af våra eljest så utmärkta gator, kunna förekomma mänget benbrott? Skulle man ej genom att bättre, än som sker, upplysa de ångfartyg, som bruka lasta nattetid, kunna undvika att personer störta ned genom öppna stående luckor? Skulle icke herrar byggmästare genom uppföranda af-ännu oolidaro byggnadaställningar och ännu mera genom större uppmärksamhot på isynnerhet handelangarne och de mera ovane arbetarne, kunna ernå en plats på listan af de lycklige, som äro i tillfälle att förekomma olyckshändelser? — Se der frågor, som vi hoppas samilige skulle kunna jakande besvaras. Och vid våra fabriker sedan samt andra mekaniska inrättningar, der ofta många maskiner finnas hopade inom samma lokal, skulle ingenting här kunna göras till förekommande af de fruktansvärda olyckor, som understundom der inträffa? Utan tvifvel är det:a fält det tacksammaste för prophylactiska sträfvanden, eftersom hvarje skada, som här förebyggdes, skulla fått rangen af en af de allra svåraste. Forska vi nagot litet på detta område, och jag skulle önskat ntt jag haft ännu mera tid och tillfälle dertill än jag kunnat bereda mig, så finna vi att äfven här den skadades egen ovarsamhet, drumlighet och någon gång öfvermod äro närmaste orsakerna till olyckor; dertill kommer understundom bristande utrymme i lokalerna, för få öfverbyggnader af farliga maskindelar, otillräcklig uppsigt och, som man vågar tro, fel i anordningarne. Vi se nemligen rätt ofta att de sårade, som införas till sjukhuset, äro barn eller, hvad mera är, nykomlingar vid fabrikerna. Att vi bland de sårade jemförelsevis oftare träffa barn, förundrar väl ej så mycket, då man känner mängden af de yngre, som vid fabriksarbeten användas; och dessutom borde man lättare kunna till aktsamhet vänja barn än man dertill kan förmå äldre, hvilka från barndomen fått vänja sig vid vårdslöshet. Men att nykomlingar och ovande, låt vara att det till och med vore undantagsvis, sättas till arbete vid farliga maskiner, det är minst sagdt oförsvarligt. — Att genom införandet af bättre anordning i detta hänseende, der sådant icke redan skett, många olyckor skulle kunna förebyggas, ligger i öppen dag. Till sjukhuset inkomma nästan endast de större och troligen fåtalet af detta slags skador, och till större delen af dem saknar jag Just minutiösare uppgifter om den närmast föranledande orsaken till skadans uppkomst, Jag har dock sökt göra så godt jag kunas VETE EET — ESSER a