Göteborgsposten – 14 januari 1868, sida 1

Article Image
hälla någon annan passande plats. Emellertid voro de besökande mycket belättna med föreläsningen, och föreläsaren erhöll efter deras slut många tacksägelser för densamma; aftonens behållning tillfaller de nödlidande i Norrland. Den 4 December, eller Barbaradagen, firades af 35 st. landsmän härstädes liksom i vårt gamla fädernesland, mycket angenämt, Sex ledamöter af Par Bricol hade nemligen tillsagt ett antal af sina vänner och bekanta att tillsammans med dem fira denna dag. Klockan 8 på aftonen samlades ofvannämnde antal på ett af New-Yorks bästa hoteller, ordensbröderna från Sverige i sestsalen 1 tr. upp, men kalmuckeraafiago tills vidare stadna i vaningen inunder. Efter ungefär en halftmmas väntan fingo de tecken att stiga upp, och alla intågade nu i festsalen, under det en marsch spelades. Här möttes ögat af en angenäm syn, nemligen ett längs salen på äkta svenskt vig dukadt sexbord, nästan dignande under bördan af sina läckra rätter. I öfra ändan af salen var anbragt en talarestol, framför hvilken på ett högt bord var planterad en bål af kolossala dimensioner, rundt omkring behängd med vindrufsklasar. Sedan marschen upphört, hängdes om kalmuckernas resp. halbalsar ett rödt band med den tby åtföljande lilla tratten, sällskapets första grade dekoration, och se dan den äldsta bricollisten önskat alla närvarande välkomne, gjordes det gamla vanliga svenska anfallet på scxan, och alla gjorde heder åt värdens anrättningar. Derefter gafs signal att samlas kring bålen, och en af oruensbröderna förklarade dagens betydelse, så vidt sig göra lät utan att föråda ordens hemligheter, utbragte en skål för Barbara samt uttryckte den önskan att härvarande svenskar måtte af ordens styrelse i Sverige få tillstånd att hafva en dotterloge bärstädes, hvilket emottogs med skallande jubel. Festen fortsattes med afsjungande af Bellmanssånger samt trefliga och qvicka tal både på vers och prosa, tills efter midnatt, då alla skildes åt under uttalande art denna fest varit den gladaste och angenåmaste som svenskarne härstådes kanske någonsin haft. Som mina läsare finna, hafva vi svenskar här i New-York på senare tider haft så många sammankomster och tillställningar, att, när vi slutat våra dagliga göromål, hvilka alla naturligtvis tillgå på äkta Jankeemaner, och om aftnarne sammanträffa, så förefaller det oss som om vi icke vore så långt borta f-ån vårt kära såädernesland. Till heder för våra landsmän måste erkännas att på senaste tiden en sammanhållning börjat blifva rådande bland dem, hvilken förut icke funnits till och som i alla afseenden kan blifva af ovärderlig nytta, icke allena för de här redan bosatte svenskar, ntan äfven för dem som hädanefter ämna hitflytta från fäderneslandet. Helt nyligen bar ett aktningsvärdt och med mycken intelligens begåfvadt svenskt fruntimmer öppnat en skola för unga flickor, hvarest de få lara alla lefvande språk, musik samt alla slags handarbeten. Detta är det första försök i den vägen af någon svenska här, och det vore önskligt om företaget kröntes med framgång. Någonting som för härvarande svenskar vore önskvärdt, och som jag har anledning tro skulle gifva föremålet derför goda inkomster, vore, om här i Newyork bosatte sig en skicklig läkare från Sverige. En sådan saknas här verkligen mycket. Jag vill visst icke säga, att här ej förut finnes många skickliga läkare, både amerikanare och tyskar, men dels är det svårt att vid förekommande fall just få reda på dessa och dels är deras rådfragande öfver höfvan dyrt. En stor del, för att icke säga största delen, af härvarande läkare äro blott humbugare, och af denna orsak är man naturligtvis alltid rädd att ofverlemna sig till behandling åt en obekant person. En skicklig svensk läkare bärstädes skulle äfven kunva påräkna mycken praktik i amerikanska familjer, på här boende framstående landsmäns rekommendation. Vi hafva här i New-York haft tvenne s. k. svenska doktorer, (utom doktor Roback) af hvilka den ene var tapetserare och den andre handelsbetjent från Sverige. Det säger sig sjelft med hvilken skickllghet dessa män skulle kunna kurera sina patienter, och likväl har en af dem, nemligen tapetseraren, gjort god Åbusiness, så att han nu lärer nedlagt sin praktik. Enligt vederbörande myndigheters uppgifter uppgår staden New-Yorks qvinliga befolkning till nära en half million. Af dessa sysselsätta sig ungefär 70,000 med handarbeten för dagseller veckopenning, icke mindre än 15,000 försörja sig med att sy manskläder och återstoden af det ofvannämnda sjutiotusental med perlarbeten, broderier, härarbeten, hattsomnad, bokbinderiarbeten etc. Deras veckolon varierar från 43 till 15 dollars, allteftersom de äro skickliga i sitt yrke och kunna arbeta fort. En tjensteflickas lön är vanligtvis 10 ä 12 dollars i månaden samt naturligtvis dessutom allting fritt, utom kläder. I de allra flesta fall bafva fruntimmer som komma öfver hit, alltid lätt att få sysselsättning och arbete, och man hör eller ser sällan något fruntimmer som vill och kan arbeta, lida någon nöd. Återigen hafva vi halt ett ömkansvärdt exempel på ett emigrantbolags hjertlöshet emot emigranter som de fortskeffa. D. 6 d:s anlände hit efter 48 dagars resa från Hamburg skeppet Lord Broughamd, hvilket vid sin afgång derifrån bokstafligen instufvade 382 emigranter. Få dagar efter fartyg:ts algång frin Hamburg insjuknade ett stort antal af emigranterm, och vid dess ankomst hit hade icke mindre än 75 af dem aflidit och de öfverlefvande voro nästan alla mer eller mindre sjuka och blefvo vid ankomsten hit transporterade till karantänssjukhusen. Det är nu konstateradt af läkare, att det är verklig 8. k. asiatisk kolera, som härjat bland dessa emigranter och att den tillkommit genom det trånga och osunda mm hvaruti de varit instufvade. Det förlärligaste af allt för do stackars menniskorna under resan var,att ingen läkare och icke det ringaste af någon slagg medicin fanns ombord på fartyget, utan voro de helt och hållet öfverlemnade åt sitt oda. Flera al de vid hitkomsten sjuka hafva sedan dess dött, och en mängd ligga ännu farligt sjuka. Auktoritetera här handhafva med all lagens stränghet

14 januari 1868, sida 1

Thumbnail