Göteborgsposten – 13 januari 1868, sida 1

————————— Lu omv Men Dagligt Allehandas celebre E. K. har formerat vida flera partier och tilldelat dem rätt kuriösa namn, som skulle taga sig ganska väl ut till och med i katalogen öfver Hartkopffs antropologiska museum: gammalliberala och nyliberala och Ånationelt-radikalt-liberala, samt till sist äfven landtmannapartiet, sedan förliden riksdag bekant för sina stora åthäfvor, sin grumliga sammansättning och sin oklara position. Dagens Nyheter -urskiljer i andra kammaren två partier, eller rättare en fraktion och ett parti, men derjemte ett kotteri— landtmannapartiet. Hittills har det endast varit då stora politiska frågor bringats på dagordningen, som partier i högre mening bildats. Så vart. ex. förhällandet i anledning af representationsreformen; de utbildades allt mera ju närmare tiden nalkades för den stora frågans definitiva algörande; men samma dag relormen segrade, så upplöste sig partierna. De hade fullgjort sin mission. De voro ej längre behöfliga. Men hvilka stora politiska frågor stå väl nu på vår dagordning? Skall Sverige uppträda i stormakternas rådslag och revidera Europas karta? Skall Sverige antaga ett nytt politiskt system? Nej, visst icke, svarar man oss. Planen för vår sörsvarsorganisation är visserligen icke på långt när färdig ännu, den skall utan tvifvel framkalla meningsstrider, men partier kan den svårligen åstadkomma, ty man. är i det aldra närmaste ense om hufvudgrunderna för den, och det är sannolikt, att när de ärade folkombuden, allt efter måttet af sin sakkunskap, Luttalat sig i frågan och väl fått in sina yttranden i protokollet, för efterverlden, och i tidningarne, för kommittenternas uppbyggelse, så fogar man sig efter omstäniigheterna, och om längre fram härplanen ej blir dåtidens män till nöjes, så hänvisar man till sina Luttalade betänkligheter anno i 868.