——————————— dessa dagar har den på ett och annat ställe börjat lefva upp igen och i ett sällskap, der man förmedelst psykograsen lyckats att komma i samspråk med en för längesedan afliden, stor svensk skald, erhölls på den temligen ohöfliga förfrågan, som framställdes till anden: ÅAr det natt eller dag der du nu dväljes? följande vackra poetiska svar: Natt är allt, hvad kärlek glömmer! Dag är allt, hvad kärlek gömmer! Rätt snäsigt, icke sannt? Och dermed afsluta vi våra psykografiska funderingar. Vid utgången från konserten i Lördags blefvo vi händelsevis vittne till följande dialog mellan tvenne ungherrar: Rå hvad tyckte du om konserten? — Obh, förträffligt, ypperligt, charmant! — Jag för min del tyckte bäst om qvartetten ur Hälften hvar, men — — — Men? — Men jag skulle helst vilja vara med om duetten efteråt! — Duetten, hvad pratar du för slag, hvilken duett? — Kors, duetten mellan hrr Ginther och Hallström! Hältten hvar! Entendex-vous?