Göteborgsposten – 11 januari 1868, sida 1

ALbUL TTamst Sårtor UC derelrter Kuska al utåt landet. Man hviskar vidare om en derpå töljande förtjusande rolig middag på Lorensberg och derefter en impromptu-bal af den der genomtrefliga sorten, ni vet, der stelheten får stanna utanför och frysa ihjäl i kölden, der man så att säga roar sig en famille, der älskvärdheten och naturligheten komma till sin fulla rätt, oberoende af den vanliga salongsetikettens mördande tvång. Man hviskar — ack ja, man hviskar så mycket här i verlden! Men hvad man icke hviskar, utan helt högt uttalar, det är klander mot den myndighet, hvilken det åligger att tillse, att icke öppna vakar lura å sådana ställen, som under vintertiden på isen representera, hvad man skulle kunna kalla allmänna landsvägen. Så är förhållandet å passagen mellan färjestaden nedanför Färjenäs och Klippan. Enligt trovärdiga personers utsago befinnes invid denna, på icke större afstånd än att man i mörkret ganska lätt kan gå vilse, en stor vak, hvars tillvaro icke på något sätt blitvit betecknad. Också lärer natten till i går starka nödrop ha hörts från sjön och i går på morgonen qvarstod en kälke vid vaken, en sorglig minnesvård öfver en under natten antagligen timad olycka, men ett ännu sorgligare bevis på en lojhet, en likgiltighet för medmenniakors säkerhet till lif och lem, som icke af något bör kunna ursäktas. Vinterns behag? Ack ja, så resonerar den lycklige, som icke behöfver tänka på kölden, men i annan skepnad visar sig vintern för den fattige, som måste frysa, ty han kan icke annat! Nåväl då, du lycklige, tänk också då med medlidsamt hjerta på din nödlidande nästa och låt oss i dag särskildt få fästa din uppmärksamhet på det vädjande till allmänhetens medlidande som direktionen för småbarnsskolorna i Göteborg framställt, vatt under den rådande hårda årstiden genom gåfvor af klädespersedlar af hvad slag söm helst afhjelpa den stora brist, som förspörjes bland de små, och hvilken ofta hindrar dem från att besöka den eljest kära skolan. I snälla mödrar, kasten en blick i edra små älsklingars garderober, helt visst skolen I der påträffa ett och annat småwoch godt som icke mera duger för dem då de besöka skolan, men som säkerligen skall, snart sagdt, bli högtidsplagg för de blåfrusna småttingarne derborta i fattigmans koja! Gåfvorna mottagas af lärarinnan i småbarnskolan vid Rosenlund, fru Lenander, och blifva efter omsorgsfull pröfoing tilldelade de mest behöfvande och snälla barnen. Förändringarne uti namnregistret, orsakade af flyttningarne och dödsfall, uppgå sedan förra årets början till omkring 36 å 40 proc. — ensamt detta visar hur nödvändigt det är att ha en adresskalender nära till hands, med dessa ord afslutarDagens Nyheter sin anmälan af den nyligen utkomna Stockholms Adresskalender för året. Hvad skola väl då vi, arma Göteborgare, säga, hvilka få glädja oss åt ny adresskalender på sin höjd hvartannat år. Det år som nyligen inträdt bör enligt mensklig beräkning skänka oss en dylik intressant volym och vi vilja hoppas, att vi icke bli bedragna i vår förväntan, på samma gång som vi drista oss hemställa till den ärade utgifvaren om icke för i år kalendern kunde förses med ett fullständigare register öfver i densamma upptagna kårer, inrättningar, föreningar m. m. än som hittills varit fallet, en anordning, hvilken säkerligen ej skulle medföra särdeles stort besvär för utgifvaren, men deremot utan tvifvel skulle bespara allmänheten icke obetydligt sådant. Docenten d:r H. L. Forssell från Upsala, som sistl. år här gjorde så stor lycka hos ullmänheten som föreläsare, började sistl. Onsdag en ny serie föreläsningar Öfver Sjelfstyrelse. Åuditoriet var vid denna första föreläsning, antagligen i följd af åtskilliga privata tillställningar samma afton, ieke så talrikt som man eljest haft skäl att förmoda och som en så tramstående föreläsare obestridligen förtjenar, men antagligen var detta, som sagdt, endast ett temporärt förhållande. Undras just om icke dessa föreläsningar specielt borde ega stort intresse för det kön, hvars medlemmar så gerna vilja styra — andra?! Dir. Rohde går oförtrutet på med I Brunnsparken och derpå är icke att undra, då stycket fortfarande visar sig ega förmåga att fylla salongen. Den stackars afdankade nattväktaren Andersson går alltjemt hvarje afton under det lifligaste bifall och traskar omkring i den aflöfvade parken och ensamt hans melankoliska kupletter med omqvädet Och stjernorna de små uppå himmelen den blå, sjungna så, som Fredrik Deland gör det, äro tillräckliga att göra stycket sevärdt. Nästa Thorsdag lärer Roderich Bendires lustspel Slägtingar komma att gifvas på denna scen. Hr Deland utför i detta stycke, hvilket å k. dramatiska teatern i Stockholm väckt så stor uppmärksamhet, Schumrichs roll, i hvilcen hr Knut Almlöf å nyssnämnde scen skörlat så stora triumfer. Repetitionerna å Storvertiginnan af Goralsftain faÖarfeos Aa BB ——tt tm H qe:Q QWOI ——7 s — —3 BB —