Göteborgsposten – 4 januari 1868, sida 1

hon det, amma? Hur finner hon sig i sin nuvarande stillning? Hon berättar mig så litet om sig sjelf, när hon skrifver till mig och det är inte ofta! Han reste sig nu upp, tog en tung länstol med svart tagelöfverdrag som han förde bort till kakelugnen och satte sig i den, krypande tillsammans som om han ärnu frös och satte fötterna på den breda gammaldags kakelugnsskärmen. Jag har kommit, hvad jag än riskerar dervid. Ni skall få veta allt, men först skall ni söka underrätta min mor om att jag är här. — Hur skall jag kunna det, Master George, frågade den gamla qvianan i en bedrölvad och förlägen ton. Hon är inne i balsalen och alla de förnäma gästerna omgifva henne och samtala med henne. Jag kan icke gå in ibland dem, och om jag också kunde skulle hon blifva så förskräckt och häpen, att herrn straxt skulle märka attnågot händt. Ian är aldrig långt borta ifrån henne. — Hvad, utbröt George med en mörk blick, bevakar och spionerar han således på henne. — Nej, inte just det, svarade mrs Brookes; åtminstono icke på något opassande sätt. Det måste jag erkänna, ehuru jag icke vidare tycker om mr Carruthers, att han är en god äkta man; han är förtjust och stolt öfver henne och vill gerna se henne beundrad. Den unge mannen afbröt henne med hättighet. — Då är det skada, att han har tillfälle dertill i afton; men på hvad sätt det än låter sig göra, så måste jag tala vid honne. Jag skall tillbaka till staden i mor