Göteborgsposten – 3 januari 1868, sida 1

Bref från Stockholm. (Korrespondens tilt Göteborgs-Posten.) Stockholm d. I Januari. sOm de döda tala endast godt, säger ju det gamla ordspråket; således icke ett ord om året 67! Visserligen ha vi derunder hemsökts at många bekymmer, men både större och flera hade de kunnat vara. Hur än sig ödet vänder, det går en dag om sänder, och går det icke alltid väl, så går det väl ändå —, sjunger Runeberg. : Inom hufvudstaden har Julea förflutit lugnare och tystare än törr om åren, I butikerna var handeln dagarne före Jul långtifrån så liflig som förr i den goda tiden, men de voro också nu vida mindre rikt försedda än då. Penningbristen har åstadkommit sparsamhet, och det är alls icke illa. Men i ett fall har Julen varit sig lik — i välgörenheten mot de fattiga. Den kungliga familjens medlemmar utdelade stora belopp till de fattiga. Hvarje sådan, som under veckan före Jul ena dagen aflemnade sitt ordningsmansbetyg återfick det dagen derpå jemte en penningegåsva, lämad ef.er det antal barn som supplikanten hade. — Till -Skyddsföreningens disposition subskriberades betydliga summor. Enskilda personer biträdde sådana fattiga som de personligt kände. Klädeshandlaren Eliasson, tillhörande mosaiska församlingen, men ordningsman inom ett af Storkyrkoförsamlingens distrikter, lät utdela stora hvetebullar på Julaftonen till alla fattiga inom nämnde församling som anmälde sig; ingen kontroll anställdes, ingen tillfrågades hvaritrån han var, och många bullar gingo dertöre utsocknes. Hr Eliassons omtanka riktades derpå att ingen skulle gå förgäfves, och det gjorde också ingon heller.