Göteborgsposten – 20 december 1867, sida 1

auktoritet som mötets skulle ställas i jemnbredd med fullmäktige. Detta i afseende på motionens tillkomst. Hvad beträffade dess innebäll ville tal. mot åsigten att innevånarne i denna kommun vore nedtryckta af skatter anmärka, att den vore helt och hållet oriktig. Visst funnes det samhällen, der ringa eller ingen kommunalskatt betalades, men dessa vore sådane att man icke heller der kunde förvärfva något. Hade man förmögenhet då man komme dit vore det bra, men ej kunde man förtjena något att föröka den med. I de samhällen åter der man kan göra sina krafter gällande, vare sig nu att de ligga i hjernan eller i armarne, der vore kommunalskatterna lika höga eller ännu högre än här. Anklagelsen vore således orättvis. Annu orättvisare är det påståendet att den bestämmande myndigheten, således stidsfullmäktige, skulle illa förvaltat kommunen, medel. Detta är dock ett generelt omdöme, och man kan ej svara på ett sådant, då ej bestämda fakta uppgifvas. Några af dem som ledt mötet ha emellertid förut äfven anfört klagomål emot sådana fakta, men resultaten ha visat, att stadsfullmäktige ej sörfarit ovist. — En tredje sats af mötena är att personlighetsprincipen skall vid kommunalval göras gällande. Denna princip har dock fallit likaväl som så många andra principer. Om man gåfve sig god ro med nya iäcer skulle åtskilliga ej befinnas så tillämpliga som man till en början föreställt sig. I tal:s ungdom hade man mycket talat om införande af jury i rättegångväsendet Nu lärer väl ingen uppstå, som talar derför, sedan förkastelsedomen öfver denna princip blifvit fälld från så många håll. Personligbetsprincipen har på samma sätt blifvit utdömd i ekonomiska frågor äfven der den gillas i politiska. Så har fallet varit i Amerika. I ekonomiska frågor har denna princip der ledt till så många bedröfliga och klandervärda missbruk, att mana i dessa samma fria Förenta stater sunnit sig nodsakad att försöka upphälva den. Har i Sverige har den blott på ett ställe blifvit tillämpad i hela sin utsträckning: det är i Gustafvi Domkyrkoförsamling härstädes. Men sådant oaktadt ha ej de röstberättigade visat större intresse för sin rösträtt att tal. sjelf, såsom ordförande i Domkyrkorådet, mångfaldiga gånger, då det varit fråga om bestämmande af större utgifter för församlingens räkning, måst skicka ut vaktmästaren för att på gatorna samla ihop röstberättigade, på det att ärendena måtte bli afgjorda. Då någon gång en sak framkallat ett varmare intresse och således äfven samlat flera röstberättigade, har det varit några rent personliga förhållanden. Det har då varit vänner, elägtingar och andra gynnare till den som saken gällt, hvilka infunnit sig. Vid dessa tillfällen ha alla kyrkorådete ansträngningar att hindra obehöriga utgifter och de skattdragandes betungande varit fålänga. — Öfverallt har det visat sig att hvar helst ett samhälle vill bli hårdt och tungt beskattadt, der skall det just antaga personlighetsprincipon. Man har på skattemötena hört uttalas, att personlighetsprincipen äfven sknlle utsträckas till dem som icke alls bidraga till kommunalafgifterna. Foljdena häraf skulle blifva, att beslutanderätten i stadens ekonomiska angelägenheter helt och hållet lägges i massans händer. Tal. bestred således personlighetsprincipens antagande och hoppades att, sedan den blifvit underkänd i andra länder och dess olycksbringande följder ådagalagda, man icko nu här skulle antaga den. Tal. trodde slutligen ej att mötenas asigter hade mycken framtid för sig. Men ett resultat hade dessa möten haft. Den enighet, som hittills rådt härstädes emellan de olika samhällsklasserna, förtroendet mellan de mindre bemedlade och deras stöd, de rike, genom hvilket Göteborg framställts som ett föredöme — denna enighet, detta förtroende bade fått en svår stöt. Tal. hoppades väl att rubbningen ej vore ohjelplig, men hade velat uttala, att tillställarne af mötet få bära ansvaret för följderna. (Bravo!) Hr v. Schoultz ville, såsom direkt uppfordrad af hr Berger, upplysa, att han ej åtagit sig att väcka motionen utan att godkänna dess syfte. Han hade erbållit fria händer i afseende på enskiltheterna, men han gillade äfven dessa, såsom mötet uppfattat dem. Han vill, då frågan kommer till behandling, för dessa åsigter kämpa tum för tum. Han gillade ej hr Bergers uppfattning att solkmöten skulle utgöra en stat i staten, en sådan uppfattning vore principielt orätt. Det är stadens skattdragande innevånare som utgöra stadsfullmäktiges kommittenter. Med den röstskala som nu gäller är dock denna sanning föga konkret uttalad, och den nuvarande kommunalrepresentationen är derföre icke sann. Dessa möten deremot hafva varit det enda verkliga uttrycket af solkmeningon. Tal. erinrade om att hr Berger sjelf vid desamma uppträdt och för öfrigt hade å mötena alla meningsskiltningar ropresenterats. Det beslut som på mötena tattats af majoriteten hade tillochmed minoriteten erkänt sig i hufvudsaken gilla. Tal. kunde ej finna någon fara i att den skattdragande allmänheten på allmänna möten uttryckte sin meniug i viatigare frågor, eller att den åt en stadsfullmäktig, som erkände doss äsigters giltighet, uppdroge att framföra dem. Tal. trodde det vidare vara felaktigt att frukta för att gonom sådana möten split skulle uppstå. Sådan måste just förekommas derigenom att olika sidors skäl och åsigter offentligt nuttryckas. Tal. ville ej låta sig nedslås af de skildringar från Amerika som hr Berger framställt. Tocqueville, hvilken stod i samma samfundskategori som hr Berger, hade äfven framställt dylika skildringar, men det hade dock visat sig att han misstagit sig. — Hvad förhållandet med Domkyrkoförsamlingen beträffade hörde det ej till hufvudsaken. Personer med 7 32 800 iårs inkomst ha så godt som intet att säga i samhällets angelägenheter, och likväl fordras det att de skola ha samhällsanda, och likväl ålägger man dem förpligtelser. Det är något sjukt inom samhället. Fantasternas program — personlighetsprincipens tillämpning, till hvilken vi dock sträfva som ett mål — innebär ej någon fara, men väl motståndet mot denna sträfvan. Man måste se sill och erkänna hvad tiden fordrar, och detta är ett erkännande af personlighetaprincipen. j ————————